Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I löpgrafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 369 —
för Eders Majestät, som begagnar det på ett sätt, hvilket
ej öfverensstämmer med dess mening.»
»Gå och se efter edra arbetare», sade konungen
otåligt för att blifva honom kvitt. Och till de andre
officerarne sade han: »På edra poster, mina herrar!
Jag stiger strax ned.»
Officerarne kände kungen bättre än den
främmande ingeniören gjorde och visste, att ett förslag
att gå ur vägen för faran, var detsamma som att
uppmana konungen att stanna kvar för att trotsa den.
De drogo sig därför alla tillbaka och hviskade till
Maigret:
»Låt kungen stå kvar. Det förvärrar endast saken
att öfvertala honom.»
Några minuter senare, då konungen icke steg ned,
fastän kulregnet tilltog i häftighet, blef Maigret ånyo
orolig, medan de andre officerarne rådslogo om att
med list locka bort konungen från platsen, antingen
genom att begära af honom någon befallning eller
genom att bedja honom taga i åskådande något
arbete och uppmuntra folket genom sin närvaro.
Med sin vanliga rättframhet åtog sig Maigret
utförandet af detta värf och gick åter fram emot
konungen. I detsamma hörde han ett ljud, som då en sten
kastas i dy och såg konungens hand famlande gripa
otn svärdsfästet. Men då Carl den tolfte förblef
stående i samma ställning utan att röra sig, och mörkret
Caril Etlar. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
