- Project Runeberg -  Linnés Nemesis divina /
125

(1923) [MARC] Author: Carl von Linné With: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

lig form utan sakinnehållet som ge antecknin-
garna värde. Linné är dock, skriver Levertin i sitt
kapitel »Linné som diktare», »icke blott den för-
ste skildraren och systematikern av Sveriges
Flora och Fauna utan också den förste skildra-
ren av dess natur och — — den svenska bygdens
och torvams skald, i lika hög grad som Bellman
är stadens». Linné »grundlade hos oss reseskild-
ringens konst». Men även här är det det sakliga
som är det värdefullaste, och Linné inser det själv:
»skrivarten är», säger han, »mycket enfaldig,
varför jag torde bliva hårdt ansedd av många
Plinii näktergalar», men, fortsätter han, »om hos
andra folkslag allenast Eloguentice Doctores fått
skrivit, torde världen i dag vetat mindre.» »Jag
tillhör dem>, säger han på ett annat ställe, »som
ej kunna tala utan att tala om något.»

Linnés stil är gärna knapp. Den går rakt på
sak. Linné ironiserar över okritiskt folks
pratsamhet. Han var en av de främste stiftarna
av Vetenskapsakademien och dess förste preses.
Till akademien insände en del okunniga männi-
skor »rön» och »decouverter» av skilda slag, av
vilken anledning Linné skriver: »Stackars folk,
de vilja ganska väl men äga ingen insikt i saken.
Inga äro skadligare för vetenskaperna än halv-
lärda; de uppfylla med prat hela världen, skriva
mycket och kunna därmed ej hjälpa vetenskapen,
utan det tusen andra sagt tro de vara nytt.»

Linmé skrev också han mycket — nulla dies sine
linea, ingen dag utan en skriven rad, hade även
han som valspråk — men han skrev icke så
många överflödiga ord. Dem ville han absolut
undvika. Jean Jacques Rousseau förklarar ock-
så om hans Philosophica botanica: »i denna bok
finnes mera visdom än i de största folianter; i
densamma finnes icke ett enda umbärligt ord.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:47:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bknemesis/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free