Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, som vi lära oss att taga vara på oss själfva. Moral,
predikningar, föreställningar, gälla för mannen och likaså
för kvinnan intet, det är endast kärleken, den oresonliga,
illusionsfyllda kärleken, som hos en man och kanske äfven
hos en kvinna kan väcka det bästa i deras natur till lif...
Men här sitter jag ju och pratar, så jag glömmer berätta
för dig, hur det vidare gick.
— Nå-å?
— Du tror kanske, att jag ställde mig att sörja och
förbanna?
— Nej, du var väl tvärt oftt glad.
— Just så. Jag skattade mig lycklig att ha måst vistas
så länge i Sibirien, att jag icke hunnit hem, medan hon
ännu var ogift. Ty då hade det väl varit jag i stället för
den stackars krymplingen, som fått dragits med häxan. Jo,
jo, så där kan lifvet slumpa sig. Skål!
Buss glömde att dricka. Han var alldeles häpen öfver
vännens svada. Hvarifrån tog han alla dessa tankar? Man
måste ha genomlefvat åtskilligt, för att kunna ha gjort
sådana erfarenheter. Kanske han hade rätt. Det enda, som
kan väcka det bästa till lif hos en man, är kärleken, den
dåraktiga, illusionsfyllda kärleken, sa’ han. Ja, kanske. Nå,
då måtte jag snart bli en utomordentligt utmärkt
människa, tänkte Buss, och kastade en snabb blick på skön Lisa,
som just inträdde.
— Lisa! ropade han.
Lydigt, fastän något skyggt, kom flickan fram till
bordet.
— Sätt dig här bredvid oss och låt oss prata.
Flickan satte sig på kanten af en stol, som stod ett
stycke därifrån.
— Nej, närmare, envisades Buss.
Lisa drog stolen några steg närmare.
Buss rynkade pannan. Han steg upp, tog flickan med
ena handen och hennes stol med den andra och flyttade
dem bägge intill bordet.
Lisa log och betraktade honom med en skälmsk blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
