- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar /
44

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefve Woyna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Grefve Woyna.



På den tiden framlidne doktor Hagberg var kyrkoherde
i S:t Clara församling tjenstgjorde någon tid hos
honom en af mina närmaste vänner, magister Johannes Milde,
som bodde uti ett rum i boställets bottenvåning med fönster
åt kyrkogården, en passande lokal för adjunkter, hvilkas
lönlösa arbete behöfver uppmuntras åtminstone af bättre
utsigter i evigheten. Milde var teologie-kandidat och hade
nyligen kommit från universitetet till Stockholm, der han
väckte uppseende genom sina predikningar. Den tidens
andäktige älskade mer Rogbergs och Hagbergs känslofulla
vältalighet, än egentlig så kallad bibelkristendom, och
magister Milde hade en sällsynt förmåga att öfversätta de sträfva
och föråldrade orientalismerna på ett språk, som äfven slog
an på de känslofulla. Troligtvis var det dock hans bleka,
finbildade ansigte, svarta i pannan benade lockar, stora
mörka ögon och särdeles klangfulla och rörande stämma,
som lockade de flesta åhörarne. Det utmärkande i hans
predikosätt var, att ur hans förklaring öfver den för oss
svårfattliga österländska läran om det stora offret på korset
alltid framlyste den allt försakande, allt förlåtande kärleken,
såsom fullkomlighetsmönster för alla menniskor, såsom
gemensamt ideal.

Huru han sjelf sökte likna detta ideal, synes af hvad
han en gång berättade mig med tillåtelse att meddela det
åt andra.

Han vaknade tidigt en oktobermorgon i sin kammare
vid kyrkogården. Gripen af en sällsam och oförklarlig oro,
klädde han sig och gick ut på kyrkogården för att röra sig
i den friska morgonluften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free