Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet, sjelf berömde sig af vid sitt aftonbesök hos klockaren
i Danderyd.
Försöket i Danderyds kyrka blef hans sista bragd.
Han beklagade sig mycket öfver detta missöde, i synnerhet
när han fick veta den rätta historien om Hin onde.
»Hur fan kunde jag låta lura mig af djefvulen?»
utropade han med harmen i ögat och löjet på läpparne.
Men hvad blef af Rosenkullas hud och horn, som spelat
en så väsentlig rol i denna berättelse?
Af huden gjorde sig klockaren en fotsack, som skyddade
hans ben under hans resor i socknen och troligtvis höll ut
lika länge som han sjelf.
Men hornen?
Af dem läto sockenboarne i Danderyd göra ett par
storståtliga dryckeshorn med rika silfverbeslag och skänkte
dem åt sin klockare för hans ådagalagda rådighet och mod
vid ifrågavarande tillfälle, hvars datum och betydelse voro
graverade på begge silfverbeslagen.
Dessa horn, som prydde hans gamla byrå, fyldes med
öl vid högtidliga tillfällen, och då dracks bland andra skålar
alltid en för minnet af det nattliga, men så lyckligt slutade
äfventyret.
En gång sade hans hustru skämtande till honom:
»Om jag rätt tänker på saken, kära Malm, så är det
egentligen mig du har att tacka för dina granna horn.»
»Ja visst, min gumma!» svarade Malm. »Utan min
räddande engel hade jag icke fått mitt halfstop mjölk, och utan
mitt halfstop mjölk hade jag kanske sofvit än, och hur hade
det då gått med vår kyrka?... Men vet du, du har aldrig
förefallit mig så vacker som i det ögonblick du inträdde med
skålen... det var en syn värdig Johannis uppenbarelse.»
»För att alltid synas dig lika vacker,» föreslog frun,
»borde du hvar afton taga dig ett par toddar.»
»Bevare mig Gud för det!» ropade mannen. »Nej, min
vän,» tillade han, omfamnande sin trogna maka, »för att
finna dig mer än tillräckligt god och vacker för mig,
behöfver jag visst inte skåda dig genom florshufva.»
»Och hvad säger du om min stackars Rosenkulla, som
jag alltid tänker på så ofta jag ser de der vackra hornen?»
frågade hustrun.
»Jag säger,» svarade klockaren, »att om Rosenkulla
icke funnits, hade aldrig Hin onde räddat kyrkans silfver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
