Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gif hit honom, räck hit honom! Gud välsigne er, goda
qvinna skrek fadern, sträckande sina armar ned till båten.
I detsamma nalkades en yngre man i sjömanskläder
försigtigt och på tå, liksom fruktade han att blifva bemärkt
af någon.
Vid åsynen af denne spratt qvinnan upp ur båten.
»Gossen är dödI» ropade hon nu, med ytterst oroliga
blickar, mindre dock på den drunknade, hon hade i sina
armar, än på den sist ankomne personen, hvilken äfven å
sin sida röjde den djupaste ängslan.
»Död! Död!» skrek fadern och ryckte till sig sitt barn,
hvarefter han, med detta i famnen och under de mest
sönderslitande jemmerrop, störtade från kajen och tog vägen
till det mindre trähus, hvilket då för tiden fanns vid hamnen
och beboddes af parmmätaren.
Sjömannen tog ett skutt ned i båten, hvilken vid
denna häftiga rörelse var nära att kantra.
»Gud och alla heliga englar vare lof och pris, du är
räddad, Carl! ... Räddad! Räddad!» ropade qvinnan med en
stamma, hälften högsta ångest, hälften högsta fröjd.
Båten stötte från land och ilade, snabb som fågeln,
öfver de silfverblanka vågorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
