Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till dem som ifrat för en bättre valordning för Stockholms
stad, helst till dem som kämpat för personlighetsprincipen.
Sådan var denne ovanlige främling, hvilken under loppet
af ett tiotal år framstod som en af de mest eftersökte och
firade inom våra bildade sällskapskretsar. Det var en dylik
krets han hade gästat och som vanligt med sitt behagliga
umgängessätt och sin stora musikaliska talang lifvat, när han
natten mellan den 7 och 8 hemkom till sin boning. Efter
vanan slog han några briljanta ackorder på sitt ypperliga
piano, började måhända på uvertyren till det verk han
nyligen komponerat, utan att förnimma det anslag som ödet i
samma stund gaf till finalen af hans eget lif; kanske gjorde
han ock ett och annat tillägg i det redan färdiga partituret,
satte dit ett kors der och ett kors der, utan att märka att
korset till hans egen graf låg honom så nära. Han lade
sig, väcktes med ett ironiskt god morgon af demonen från
Ganges, som plundrat oss på så mycket godt, snillrikt och
skönt, och innan skymningen inträdde, hade döden hviskat
sitt godnatt i hans öra.
Ryktet om en så allmänt känd och värderad persons
hastiga frånfälle, och det i fulla styrkan af helsa och ungdom,
måste slå ned med blixtens verkan. Och likväl, är det då
så afundsvärdt att långsamt åldras, att småningom dö, mätt
på verlden, som kanske långt förut blifvit mätt på oss? Är
det icke vida skönare och lyckligare att stupa som man står,
att gå som man kommer, lemnande åt efterverlden och
vänners minne den helgjutna bilden af manlig skönhet,
lefnadslust och kraft —- att, med andra ord, försvinna, innan
lockarne hvitnat, innan snillet täppat sin eld och hjertat
sina rosor?
18 september 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
