- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
124

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bara några ord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans tanke, desto mindre tyckte han om sin roll i
morgonens lilla drama. Ledsen över den smärta han
förorsakat sin ömma, välmenande hustu, vände han
åter hem. Vid sitt inträde hörde han barnen tala
ovanligt sakta i barnkammaren. Han lyssnade, men
hörde ej sin hustrus röst. Ängslig inträdde han i
sängkammaren, där han fann sin hustru liggande med
tillslutna ögon och ansiktet så blekt, att han ovillkorligen
ryste till. Han tvivlade en stund på att hon
andades och hur lättades icke hans bröst, när han såg
hennes häva sig.

»Marie», yttrade han med ömhet.

Ögonblickligen skildes de befransade ögonlocken
och hon blickade upp något förvirrad. Han böjde sig ned
och kysste hennes bleka läppar, och liksom rörda av
en elektrisk gnista flögo hennes armar kring hans
hals.

»Att du skall må så illa!» fortfor han med samma
ömma uttryck i rösten.

»Det är bara mitt sjuka huvud», svarade hon, »men
jag har sovit och det är bättre nu. Jag visste inte att
det var så sent», tillade hon oroligt, »jag fruktar
middagen inte är färdig än!»

Hon sökte resa sig, men han hindrade det.

»Bry dig inte om middagen», sade han, »den
kommer nog i sinom tid. Om du känner dig det ringaste
opasslig, så ligg hellre stilla. Värker ditt huvud
mycket?»

»Ja.»

Men uttrycket i hennes röst var icke mera sorgset.
Den bleka färgen började övergå i en varmare, och de
nyss så matta ögonen fingo sin glans. Vilken helande
kraft i hans ömma röst och välbetänkta ord! Och
denna kyss, den hade ilat utefter varje nerv som en
dallring. Det var nektar för den avtynande själen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free