Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nationell skola med alldeles egenartad romantik, medan med Liebermann en 11 ii k l frän
Frankrike och Holland söker lifva denna med museidunster mättade atmosfär.
I Schweiz tyckas påverkningarna, allt efter de olika gränserna, dela sig mellan
Frankrike, Italien och Tyskland. Det är ur dess sköte Tyskland hämtar sin skolchef, Röcklin,
liksom den fordom hämtat Holbein från samma land.
I Österrike-Ungern är konströrelsen högst betydande. Men dilettantismen är
förhärskande i detta land, rikt på samlingar från det förflutna, men som ej har någon egen
tradition. Några berömda namn och några uppseendeväckande verk ha gifvit det en
viss glans.
I Ryssland har, efter en liten rörelse, som på sjullonhundratnlel uppstod omkring de
franska målare, som kallats till hofvet, den ryska konsten länge vegeterat pä
genremålningens område under påverkan af Diisseldorfskolan. Medan den ryska tanken genom
litteraturen blef en världsmakt, stannade konsten långt efter. Men sedan har den, antingen
genom att stödja sig på livad tyskarna uträttat eller genom all närma sig Frankrike,
frambragt några mycket intressanta personligheter, som väcka förhoppningar för framtiden.
Italien, liksom I"rankrike, förlorar i århundradets början minnet af de sista små
mästare, som ännu ha kvar någon känsla för konst, för att blindt kasta sig i armarna på
en missriktad antikdyrkan. Dess nationella enhets mödosamma födsloarbete fördröjde
dessutom konstens pånyttfödelse. II risorgimento skapade företrädesvis poeter och
handlingens män. Sedan nationen en gång konstituerats, håller den gamla konstbegafningen
nu på att vakna. Rörelsen utgår från Syditalien och häller sig hufvudsakligast till genren.
I Turin, Milano och Venedig — ty det är snarare norrut som verksamheten sprider sig
och koncentreras — bildas redan småningom Ilera mycket lilliga brännpunkter. I en af
dem framstår en starkt markerad personlighet, Seganlini, som delvis utvecklats under
påverkan af de franska mästarna och som har gifvit Italien en ny inriktning ål det
moderna hållet.
I Spanien är alldeles i början af århundradet den högst utvecklade individualiteten
Goya, denne gengångare fran det förflutna, som på samma gäng är sa mycket före sin
tid, så underlig, så originell och så ojämn. Efter honom urartar konsten till »genre» och
»historisk genre», isynnerhet under intlytande af Fortuny, som äfven verkade i italienska
omgifningar. Men de gamla traditionerna ha återupptagits af några unga konstnärer,
stamgäster på de parisiska utställningarna, och Spanien har hopp om att återta sin plats
i första ledet af de folk, som skapat skönhet genom verklighet, om det också därvid skall
följa sin medfödda dragning’till det ohyggliga och det fula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
