Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara tacksamma att skärskåda, men det redan
anförda må vara nog. För mig har hans inlägg varit
intressant och välkommet, därför att det så klart
visar huru även den hederligaste karl
komprometteras, när han uppträder som kristen apologet. D:r
Rosenius är säkerligen i livet en av de
sannfärdigaste män, som leva i vårt land, men när det gäller
att försvara kristendomen, då för han icke blott det
medvetna självbedrägeriets talan, utan han har
även förstående och gillande ord för det bedrägeri,
som går ut på att hålla massorna kvar i
okunnighet — för den religiösa ”uppbyggeisens” skull. Han,
som i livet är en stoiker och en spartan, förkunnar
som kristen apologet, att det är den obetingade
tillfredsställelsen som det till sist kommer an på —
även om denna tillfredsställelse måste köpas på
sanningens bekostnad. Han, den klarsynta
verklighetsmänniskan, finner det icke omanligt och
icke förkastligt att hänge sig åt en fanatisk tro,
även om denna strider mot sanning och förnuft!
Han, som i livet är den produktive kulturidealisten,
har som kristen apologet panna att utropa: må
kulturen gå under, blott etikens krav uppfyllas!
D:r Rosenius har klandrat mig, därför att jag
velat påverka andra med min egen ”frigjordhet”, och
jag har genmält, att jag i det av honom angripna
arbetet alldeles icke låtit min egen, min innersta
uppfattning av kristendomen komma till tals. Men
jag har länge haft den uppfattningen, — som jag
ej kan bevisa, men som jag finner ytterligare styrkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
