Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. Genmäle till herr Biskop Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall ändra synpunkt i den meningen, att han skall åsidosätta
sin grundade och riktiga öfvertygelse ända därhän att verkligen
betrakta den såsom en fördom, så länge han tror på dess riktighet.
För det tredje vore det obilligt att fordra, det han skulle utan
reservation framställa föremålet ur en synpunkt, ur hvilken han
vet, att det måste framstå i en falsk dager eller visa sig skeft.»
Låter icke detta ganska antagligt i många öron? Vi kunna
icke betvifla det efter allt det bifall hr biskopens bok rönt af
hans meningsvänner. Och likväl är det här citerade stycket en den
bästa profbit på cirkel i tankegången, som en logiker kan önska
sig, då han vill framställa exempel på paralogismer. För att
rättfärdiga det egendomliga uti att förutsätta såsom bevisadt
just det han med sin bok egentligen skulle företaga sig att
bevisa, nämligen att Kristus är Gud och människa i en person,
vädjar han i hypotetisk form till en förutgången forskning, som
naturligtvis skall hafva varit förutsättningslös och oväldig,
genom hvilken han kommit till »klar insikt därom, att kyrkans
treenighetslära verkligen uttalar i ord den åskådning, som
ligger till grund för apostlarnas framställning». Endast på
grund af en sådan förutgången och från dogmatiska
förutsättningar fri forskning kan han ju hafva kommit
underfund med den synpunkt, ur hvilken »föremålet bör
betraktas för att rätt förstås». Vi erkänna till fullo hr
biskopens rått att för egen del och - när det icke gäller att
skrifva en vetenskaplig apologi - äfven till andras uppbyggelse
resonera på grund af en förutsättning, »sedan han träffat den
synpunkt, ur hvilken apostlarna verkligen betraktat föremålet».
Han har i själfva verket begagnat sig af denna rätt med en
skicklighet, som kräfver erkännande, med en ädelhet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
