- Project Runeberg -  Bland sockenkungar och backstugusittare : historier från bygden /
18

(1907) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »I vettnes närvaro.»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hvaraf är katekesen tagen? Det blef dock löx, att den
tillfrågade fick sig af att gå in i något svaromål, utan han satt
där och glodde rummet rundt och ref sig i luggen.

Först efter det »Vargen» stampat i golfvet åtskilliga resor
och slutligen drabbat på Kalle med käppen öfver ryggen, lät
denne beveka sig till att öppna sin mun och tjuta:

— Jo dä’ va’ så sant! Snus-Jösse har, min själ, köpt henne
åt me’ inne i Växjö!

— Är du alldeles galen och totalt vettlöser, pojke? skriade
skolmästaren.

— Dä’ må va’, men sanning talar ja’, för dä’ har mor allti’
bedt me’ göra! genmälde Kalle och såg så belåten ut, som om
han gjort en välgärning.

*



Ja, sådan var Kalle i Hagenborg. Men om han inte hade
sådana anlag, att han kunnat stiga till kommunalordförande eller
biskop här i världen, så vardt han i alla fall en obegripligt bra
arbetare, som verkat så troget och sträfsamt i sitt kall, att jag
hoppas vår Herre en gång ska’ se öfver med hans stapplande i
katekesen.

Kalle dängde och svängde alltså till den grad på åker och
äng, att han omsider snodde sig till en åtting. Och han betalade
honom också.

Han var, kantänka, alldeles för enfaldig att använda hvad
han förtjänade på annat sätt än till att göra rätt för sig.

Någon riktig nutidsmänniska var han alltså inte, ty dessa
nyttja sällan sina pengar till någon rättgörelse, förrän
lagkarlarne i förmåga af sin myndighet börja lirka med dem.

Men om det var något i denna värld, som föreföll Kalle
fasaväckande, så var det lagen och dess nattväktare.

För de senare gick han ur vägen och den förra trodde han
sig följa.

Men hans förstånd var ju inte så väldigt, och därför hände
det honom en gång ett sådant djädrans spektakel, att han
bestämdt mistat sitt vett för’et, om han hade haft något sådant
att mista.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Sven Månssons kor och stutar hade en sommardag brutit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free