Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Massage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stanna på bron, utan han tog sig före att smyga efter tösen
neråt ängen med en väldig påk i näfven.
Men det var alltid stopp för Peter Israelsson att träffa på
de unga. Han visste, att han skulle ha’ dem i ängen, ty där
låg en mad på ena sidan och sjön på de två andra.
Hur Peter dock snokade och letade timtals, som om han
velat leta upp en nål, råkade han dem likväl aldrig.
Och det var i alla fall ingenting att undra öfver, ty
kandidaten och Jenny höllo till högt uppe i kronan på en lind, som
var så lummig att det fordrats en stjärnkikare för att skönja
dem, som sutto bland grenarna.
Men jag visste nog hundingen hvar de hade sitt gömställe.
Och den tosete kandidaten, som visste, hur det stod till
mellan Peter och mej i fråga om grannsämjan, frågade mej en dag,
om ja’ inte ville vara med om att göra Peter ett litet spratt, så
att han blefve led vid att springa och spöka och spionera om
nätterna.
Det var jag, förstås, bums med om.
Så en kväll, när Peter ånyo skulle stöfla af och vakta på
de unga, frågade jag gubben, om han inte ville vara med om
att dricka en kaffegök inne hos mitt.
— Hva’ går åt dej, har du fått ett krestligare sinne nu? sporde
Peter, när han hörde mej tala höfligt och om kaffegök.
— Dä’ har jag också fått, och för resten är ja’ så gla’ för
vår dråpliga grässkörd i år, att jag inte vet till mig! lät jag.
— Tack då, men dä’ ska’ gå kveckt, för ja’ ska’ ut och
skrämma undan en räf, som går här och vill stjäla höns om
nätterna! genmälde Peter.
Jag begrep nog hvad han mente med räfven.
Så knäckte vi till med gökarne.
Peter hade dålig ro och tittade gång på gång ut genom
fönstret.
Men så tidt han glodde ut, spädde jag på i hans kopp, så
att gubben blef inte så illa litet yr i skallen. Ja, till sist blef
han så pass, att han talade om hela affären mellan kandidaten
och Jenny och svor på, att han slutligen skulle spåra upp dem
och klå dem båda två, om de så rätt stämde sina möten in i
häcklefjäll, röt han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
