Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fördärfvad andakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— I kväfver mej och bryter å nycklabenen på mej! jämrade
han sig.
— Dä’ ge vi hunsingen! svarade pojkarne och snörde fast
maskinen på stackarn, så det ville till ett halft dagsverke att
få honom bort.
— Detta är inte mänskligt! grät agenten och knäade sig,
ty Pelles maskin var så tung som ett litet hästlass.
— Känn på, känn på, hur det smakar, når dom tvingar en
symaskin på en, grinade pojkarne.
Till sist knöto de på hans hufvud en gammal
fruntimmershatt, som de fått låna af Josefa-Britta i Sjöhagen och den de
försett med så många konstgjorda pappersblommor de kunnat skrapa
ihop i hela roten.
— Gif dej nu i väg! ropade de och kittlade honom i hasorna
med sina käppar.
*
I Funtabo höll vår talare just som bäst på att uttyda våra
rödglödgade synder för oss, när vi fingo höra ett fasligt stönande
och skramlande uti förstun. Det dunkade och dunkade och
fräste och fräste, så att talaren tystnade och vi alla bäfvade. Det
var ingen, som kunde utgrunda, hvad det var för ett dån, och
till sist lät det, som om man påtat mot dörren med fyra järnspett.
— Antingen det är skam eller hans sändningabud, så
öppnar ja’! sa’ Kalle och började skjuta upp dörren.
I början sågo vi bara fyra järnhorn, och man kan tänka sig,
hur fruntimren togo till att svimma och hoa vid den synen. Men
färdigt blef det först riktigt, när vi fingo se en illröd hatt och
det förskräckligaste vidunder, man kan skapa sig i tanken,
indråsa i stugan och tumla omkull på golfvet med en vådlig skräll.
Agenten hade i sin olycka inte haft annat råd än att gå fram
till Funtabo och söka frälsning från sin börda, hvilken höll på
att döda honom.
Predikanten hoppade ut genom fönstret, och ett sådant
ropande och bedjande, som där nu blef i Funtabo under en
halftimmes tid, det har ingen hvarken förr eller senare varit med om.
Ty vi trodde alla fullt och fast, att det var den onde själf,
som kom på visit, och hvar och en misstänkte, att det just var
honom själf skam ville åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0064.html
