Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I potatisgraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stackars barn, hvarken tårar eller böner beto emellertid på
far hennes. Han låddes inte om hvad hon sa’, utan styrde och
ställde med giftermålsaffären alldeles som om hon inte hade haft
något ord med i laget.
Själfva Isak yttrade också en gång, rätt så dum han var:
— Dä’ ä’ kanske inte lönt, att vi dra’ te’ med geftet, för
ja’ sir bestämdt, att ho’ inte vill vid mej!
— Vill! Hon ä’ bara blyger, dä’ tar sig nog, sa’ pojken om
skrikannet. Ho’ blir allt så gla’ ve’ dej som ve’ smör, när saka’
blir klar! lät gubben.
Så en gång, just midt i själfva potatisplockningen, var Isak
nere i Käringanäs en kväll, och då kommo Måns och han
öfverens om hela tillställningen och satte ut dagen för lysning och
bröllop och hela kodiljen samt sutto i stugan och drucko
kaffegökar och voro rysliga bussar. Och Isak hade lofvat Måns ett
pengalån. Tösen gick i köket och grät, som om döden stått
för dörren, och tog inte tröst.
— Ge’ dej inte så vådligt öfver! Törhända kan Gu’ hjälpa
dej, fast det ser mörkt ut! mente mor hennes, ty i henne fanns
då lite reson.
— Ja, dä’ finns ingen annan än Han, som kan hjälpa, bara
han ville! jämrade flickan.
Nå, sent omsider skulle då Isak ge sig i väg.
— Kors, så sent dä’ ä’! Dä’ å’ bäst ja’ lägger bena på
röggen och barkar rätt öfver gärdena, så ginar det en halftimme.
Annars tro de nock att ja’ rymt därhemma! sa’ Isak, tog hatten,
handslog med Måns och gaf sig ut i mörkret.
Hur han nu rakade i väg öfver åkrarne, kom han emellertid att
drumla ner i en ny potatisgraf, som Måns kastat upp för att
lägga ner sin skörd uti. Hade nu Isak inte varit en dumbom,
skulle han ha’ begripit schäsen och förstått hvar han var. Fast
det i alla fall inte är så trefligt att rätt som man går falla ner
i underjorden.
Men Isaks tankegång blef alldeles omtöcknad i fallet. Säkert
trodde han, att han i hast blifvit tagen af skam, och han vardt
så förfärad, att han inte vågade röra en lem. Utan där låg han,
och hvad som försiggick i hans skalle, det får nog ingen veta.
När Måns kom dit följande morgon och fann Isak på botten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
