Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En filur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och antingen ni tror mej eller inte, så är det dock dagsens
sanning, att Abram räknade upp trettio kronor och gaf Per hans
revers åter samt gick hem och grinade och trallade på vägen
och sa’ för sig själf:
— Anagga mej, har ja’ inte gjort i dag dä’ ingen annan
skulle gått i land med, för här finns ingen, som kan säja, att
han fått ut nå’n fordran utå den filuren i Ragnarök! Och Abram
hoppade och kände sig så lycklig och säll som en brudgum vid
midsommartiden.
Men när han ett par dar efteråt kom ner till banken i sta’n
och bad att få växla den amerikanska pengen, och kassören
grinade och sa’, att dä’ inte var något annat än ett doktorsrecept,
då trallade Abram i Sonakull så lagom. Ja, föga fattades, att
han hoppat i kanalen.
En så’n djädrans fullvaggad filur är Per i Ragnarök.
Men han är ock en grömsing i humöret, hämndgirig, ilsken
och hjärtlös, hvadan han, gunås, i många hänseenden är en
vådlig människa.
Strax efter det folk ett år hade fått in sin råg, skulle Per
slagtröska tillsammans med Erik i Intagan hos Måns i Backen.
De bägge tröskkarlarne hade bytt klockor förr i världen, och
Per hade för sig, att Erik lurat honom.
När de nu stodo och tröskade, tänkte Per i sitt leda sinne
på det där bytet och ilsknade till så besatt, att han inte kunde
bärga sig, utan klippte till Erik med slagan i skallen, så att
denne stöp som en torsk. Man såg inte lif i honom på länge,
och det blef ingen annan råd än att skjutsa in karlen till läkaren.
— Ja’ rådde inte; slagan slant i näfven på mej! jämrade Per.
Men eftersom slaget var utaf den beskaffenhet, att doktorn inte
kunde ansvara för lifvet på Erik, skulle Per naturligtvis häktas.
Men hur illfundig och rysansvärd vår länsman än är, så
lyckades han likväl icke få fatt i Per. Och Erik sväfvade
fortfarande mellan lif och död.
En kväll skulle då länsman göra ett reelt försök att knipa
Per. Just som mörkret föll på, kommo han och
fjärdingsmannen framsmygande som ett par kattor till Ragnarök. Ingen hade
sett dem gå dit, så att Per kunde inte blifva varnad. Men när
de såsom ett par blixtar slogo ner i stugan, har Per ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
