Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indiansommarfröjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staplades och bundos vid kuskbocken. Flaskor hade vi inga, ty
fruarna voro nykterhetsvänner.
Men Snuselin, som desslikes är en blåbandist inför Herranom,
log och sa’ strax innan vi satte oss upp:
— Var inte ledsna, pojkar, jag har en »liter» i kappfickan.
Och det anade jag nästan, ty han såg grufveligen
uppstoppad ut.
Så klefvo vi upp och stufvade oss samman i vagnen, och
sist skulle då Snuselin streta dit, hvilket mödade honom så, att
han vardt svartblå i synen.
Hur det var krånglade hästarne, så att den gode och ärlige
Snuselin ramlade af och slog bröstet något föga mot fotsteget i
bakändan på vursten.
— Kratsch! sa’ det i kappan på’en.
— Hva’ var det nu, som gick sönder? sporde frun hans och
tittade till som med ett par synålar.
— Åh, det var väl bara klockeglaset! mente jag och drog
med ett ryck upp Snuselin i vagnen.
— Kör! sa’ fru Snuselin.
Men gubben hennes såg bedröfvad och anfäktad ut. Han
vred och vände sig samt ryste då och då till. Och rätt hvad
det var, begynte fruntimren att fnysa och skrika, att det osade
konjak i vagnen, så att inga människor kunde åka i honom.
Se’n började de äfven fördubbla sig på, att det blaskade
om fötterna på dem, och innan vi visste ordet af hade Snuselins
skarpsynta, aningsfulla gemål stannat åkdonet och fläckt upp
kappan på sin man.
Klock, klock, klock! ljöd det ur hans innerficka, och en
ljusgul konjaksström flödade ner utefter den store blåbandistens
lekamen.
Han hade, gunås, knäckt sönder buteljen mot fotsteget, när
han skulle upp i vagnen, och det kunde ju icke gå på annat
sätt, ty »den illa gör han illa far», heter det.
Om jag nu sökte referera det tal, fru Snuselin höll till sin
man på sabbatsmorgonen uti vagnen midt på vägen, skulle ni
bäfva. Och inte försämrades detta tal af den omständigheten, att
hon skar sönder trenne af sina rosendefingrar, då hon skulle
plocka upp buteljresterna ur fickan på gubben sin, hvilken stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
