Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En oskuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undantagandes bror hennes, hvilken ibland, när han hörde henne
beprisas och lofordas, grinande plägade yttra:
*
— Dä’ hörs, att I känner henne inte riktigt! Hon sir så’n
ut, som I säjer, men »en ska’ inte skåda hunnen efter håralaget».
Det var emellertid ingen, som fäste sig vid broderns tal.
Tvärtom blef han i stället ansedd för en drummel och stygging.
*
Det hördes aldrig af att Britta befattade sig med några
karlar eller med någon slags kärleksaffär. Tjogtals ynglingar
brunno halfvägs till döds för henne, men så fort någon med
rädda och darrande läppar försökte tala ett ord om älskog med
henne, blef hon alltid röd som en pion och sprang sin väg från
den stackarn.
Den ende man någon gång om aftnarne kunde se, att hon
spatserade med ensam, var kassören vid bruket. Men det gjorde
hon, mente man, därför att han lånade henne böcker, stämde
hennes guitarr och skickade kryddad punsch till far hennes, när
han hade för ondt af sin andtäppa. Och kassören var för öfrigt
en karl, som man inte ansåg vidare farlig för flickor, lång och
skranglig och svartskäggig som han var med stora glasögon,
ben som ett par styltor och fötter som plantland. Tyst och
tråkig och inbunden var han äfven, så det fanns då ingen, som
ansåg något skäl förefinnas till svartsjuka på honom.
*
Men ett, tu, tre spordes det, att den unge maskinförarn
Kalle Hjälm hade friat till Britta i Hjälmaryd och fått ja.
Han var nykomling till bruket, och han knep henne, ty allt
nymodigt är, som man vet, begärligt.
De andra gossarna blefvo alldeles öfver sig gifna, och hade
inte Hjälm varit den karl, som han var, hade han nog fått
rivalerna i hals och hår på sig.
Men nu tordes ingen på’n, ty liksom där inte fanns någon
vid bruket, som var så ståtlig och grannlaga, så hurtig, glad
och manhaftig som han, så gafs där heller ingen, som kunde
mäta sig med honom i styrka och mannamod heller.
Där hölls ett ordentligt förlofningskalas i Hjälmaryd,
alldeles på herrskapsmaner, och det var riktigt bå’ vackert och
rörande att se den blyga och rodnande Britta luta sig till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0091.html
