Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rekrytering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför låg det nu makt uppå, att vi rotehållare fingo fatt i
någon dumstock, ty vi ville inte ha’ någon, som kunde bli
korpral och fattig, så att vi framdeles skulle behöfva bistå honom.
Nej, man har nog hundingen många onera ändå. Och med en
dumbom kunde man ju dessutom ha utsikt att kunna uppgöra
ett litet sidokontrakt, så att man finge honom att taga någon
tiokrona mindre än lagen bjuder.
Omsider upptäckte vi en, såsom vi tyckte, lagom dum pojk
ock skulle kontraktera med honom.
Men den sabla gynnaren var i alla fall inte enfaldigare än
att han begrep att preja oss in på märg och ben, och det såg
i början mörkt ut för oss att få något sidokontrakt till stånd.
Vi prutade och han stretade, så att det blef ett grufligt
dundrande och svärjande och ett vådligt kakalorum uppe hos Jonas
i Fageräng, där denna viktiga händelse tilldrog sig.
Till sist, när vi länge dividerat och gormat, blef Jonas
ryssrasande och stampade till i golfvet, så att träskon sprack midt
i tu för honom.
— Vet du då ingen lefvande hut, du pojkavalp? Ska’ du
vilja flå oss, din stockfiol, och ska’ du inte ta’ i betraktande, att
lärdomen, som du får på slätten, ä’ värd tie gånger mer än legan.
Ta’ du etthunratjugefem, annars få vi se oss om efter en annan!
röt Jonas och dängde träskobitarne i spisen.
— Nähä, inte en styfver under hunra banko. Dä må f—n
gå på slätten och äta ovett och kanske få stryk på köpet för
mindre än hundra banko! sa’ pojken.
— Äta ovett! Tänker du då inte ett dugg på att du får
äta ärter också, så tjocka att du skulle kunna skyffla dom i dej
mä’ en hötjuga. Tänker du inte på dä’, du utsvultne och
backstugufödde spoling? Vattnas dä’ inte i munnen på dej nu! Jo
du, vi och kongl. maj:t bjuda dej på tre veckors kalas och
betalning till. Si så, ta’ nu etthunratjugofem. Hit mä’ labben!
— Nähä, om ni vell predika allri’ så djädrigt, släpper ja
inte efter ett runstöcke. Hunra banko ska’ja ha; annars ger ja’
numret attan! murrade pojken och grep sin hätta liksom för att
gå sin väg.
— Äss vi skulle mjuka opp sinnet på honom mä’ något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
