- Project Runeberg -  Bland sockenkungar och backstugusittare : historier från bygden /
117

(1907) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rekrytering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svälja hvarteviga ord, som Kalle las. Voro vi bleka så var han
däremot röd i synen som en pion, och bröstet hof sig och
arbetade på’n, som om han kappsprungit. Han såg inte alls dum
ut i det ögonblicket. Hans ögon glänste och tindrade som ett
par ljus.

Flickan, som satt med det plundrade kakfatet i skötet, kunde
inte vända sina blickar ifrå’ honom.

— Håller dä’ streck hvad ni läst? flåsade pojken, när Kalle
lagt ifrån sig bladet, och vi andra af pur förtrytelse inte kunde
komma fram med ett enda ord.

— Visst är det sant! röt Kalle och dängde näfven i bordet.
Och nu är ja’ galen öfver, att jag inte är tjugo år yngre.

— Då tar jag numret och tjänar för roten för hunra kronor,
för nu har ja’ fått lust för knektaväsendet! Skrif sidokontraktet
tvärt! skrek pojken.

Jag vet inte hvad som tog åt oss i det ögonblicket. Men
vi stego upp allesammans på en gång och togo till att krama
och klappa och välsigna pojken.

— Nä hä, du! Är dä’ sån’t gry i dej, så ska’ du, min själ,
ha’ hunrasjuttifem! Eller ska’ vi inte ge honom det, gubbar!
sa’ Kalle.

— Nej, han ska’ ta’ mej den dålie ha’ tvåhunra och sex par
strumpor, om ja’ rätt ska’ lägga skillna’n själf! lät Jonas och
torkade bort nå’t vått ur ögonnästet.

— Dä’ gå vi med på, för om en pojk tittar på det viset, när
det gäller, så är han pengar värd, om han annars inte är så
förhärdadt kvecker! utbrusto vi öfriga rotehållare.

Och så kladdade vi ihop kontraktet.

När det var gjordt, knäppte Jonas ihop händerna och sa’:

— Gu’alof, att dä’ än finnes oförfalskade pojkar kvar i dä’
gamla Svärget!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free