Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett tidningsbolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då blef Kasken besatt och knäckte till att hojta och
stampa i golfvet för tidningens skull, och innan vi visste ordet
af blef han så desperat, att han nappade en stol och slängde
den emot spiseln, så att benen foro åt ett och styret åt ett
annat håll.
— Jaså, du gör hemgång på köpet! Då åker du ut och det
i ett enda tempo ändå, rasade Bengt. Och så flögo de ihop
såsom ett par racetuppar.
— Gu’vet hvem som var värst eller hvem som gaf eller fick
den mesta stryken. Men ledt såg det ut. Ibland stodo de på
benen, ibland rullade de på golfvet, ibland voro de vid dörren
och ibland framme vid skeffanjeren. Men till sist fick jag höra
Kasken gifva till ett illvrålande, och när ja’ då titta efter, såg
ja’, att Bengts käring böstade honom i synen med grytslefven,
som var full med het gröt. Karlen blef precis som en stolle och
skenade ut som ett jehu ända bort till brunnen, där han rände
ner hela skallen i vattenhon. Bengt hade näsblo’ och tedde sig
som ett vilddjur. Bord och stolar lågo i en hög på golfvet, och
käringen fräste därinne som ett katta.
— Och nu ha de stämt mig te’ vettne bägge två. Kasken
påstår, att ja’ ska’ vettna om, hur han blef fördärfvad af gröt,
med hvilken käringen ville förgöra ögona på’n, och Bengt säjer,
att i fall ja’ inte vill försvärja mej, så måste ja’ vettna, att Kasken
gjorde hemgång. Hur i alla tider ska’ ja’ nu vända mej, för
denna sak är så invecklader, att ja’ nok inte kommer ifrån’et
med mindre än att ja’ svär bort mej. Kan ni inte ge mej ett
råd, karlar? slöt Anders och torkade tårar ur sina ögon.
Men vi kunde ingenting säga, utan sutto och grunnade och
glodde in i elden, som brann i kvarnkammarspiseln.
När vi så suttit en god stund, sa’ slutligen Måns i Gölen:
— Gu’ hjälpe dej, Anders! Jag åtminstone sir inget ljus i
den saken och förstår inte, hvem du ska’ vittna med eller emot.
Du får lof att slingra dej och göra dej dummer och låtsas,
att du är glömsker och döfver och andesvager.
— Ja, dä’ ä’ nok inte annat att göra, äss ja’ ska’ kunna
rädda min själ, suckade Anders Karlsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
