Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västragårds guldbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett fruntimmershjärta, såsom man ju alltid förresten gnider
och skrapar för att visa sig kruserlig och kalasvan.
— Ja, dä’ sir, min själ, inte bättre ut! suckade Magnis i
Stenåsen.
Därpå gingo vi in och hälsade: Gu’ssfre!
Mycket folk var där inte och egentligen inte heller några
gamla hjonelag, utan fastmer unga och medelålders mänskor.
Salomon var finklädd, nyrakad och blank i synen som en
apostel, och Inga stultade omkring i svarter klädning och ett hvitt
förkläde utaf sockerduk.
Rart var där. Allting var ställdt precis som efter
vattenpass, för ett större ordningsfolk än Salomons i Västragård
finns inte.
Ja, där är till och med så rasande nogställdt i stugan, att
en inte en gång vet hvar en ska’ spotta, hvilket är svårt för
dem, som nyttja snus eller tobak.
— Välkomna! Å tack för ni velle gå hit! hälsade Salomon.
Så satte vi oss på stolar och soffor samt undrade hvad här
skulle bli för slags bjudning. Fruntimren knäppte ihop händerna
i sina sköten, hällde på hufvudena och krängde med ögonen. De
visste synbarligen inte antingen de skulle lägga an
begrafnings- eller barnsölsminen, utan de sutto och sjåpade sej och hviskade,
snöto sej och myste med munnarna samt försökte att se heliga
och rena ut, hvilket gick dåligt för dem. Vi kände dem för väl.
Så, serradö, kom kaffet in med åtta olika slags dopp till,
så en visste knappast, hur en skulle reda sig med kakhögen,
För fruntimren går sådant lätt, de ha’ ju sina sköten att lägga uti.
Men för en karl, som sitter på en stol fjärran från ett bord, har
det sig ett grand svårare att reglera kakorna.
Rätt hvad det är ramlar ju en bulle och rullar hän öfver
golfvet. Hur i hundan ska’ man komma efter honom när man
sitter med koppen i näfvarne och en stor kakhög på hvart knä?
Nå, efter mycket slit och mumsande fingo vi i oss kakorna,
och när vi satt ifrån oss kopparne samt bänkat oss igen i
väntan på påtåren, började Salomon harkla och svälja precis som
folk göra, när de tänka till att hålla tal.
— Kom hit Inga! sa’ han. Och gumman gick och satte sig
bredvid sin gamle Salomon framme vid chiffonieren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
