Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västragårds guldbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därför sutto vi länge tysta och tittade i golfvet. Men till
sist klef Danjel fram och tog de gamle i händerna.
— Dä’ är inte så värst underligt, att det gått er väl i
världen. Ni började i ödmjukhet och i rätter ända. Nerifrån och
uppåt går den säkraste leden! sa’ Danjel.
— Och när två troget gå densamma sida vid sida och stötta
och stödja hvarandra och inte ta’ ginvägar eller bukta, så nå de
målet! inföll Magnis i Stenåsen.
— Amen! inföllo vi andra, för vi hade ingenting att lägga
till. Och »amen» är ett bra ord i så fall. Sen handslogo vi
allesammans med de gamla och klappade dem på axlarne.
Därpå undfingo vi två påtårar samt drogo omsider dädan. Men det
voro vi öfverens om, att vi aldrig varit med om bättre gille än
guldbröllopet hos Salomon i Västragård.
— Där vankades inte brännvin, dä’ förstås, men vi fick allt
visdom utå Salomons tal, lät Magnis, när vi gingo åt våra hemhåll.
— Och ja’ sörjer inte öfver det bytet, för di får säga hvad
di vill, så är visdom hundingen så mycket för mer än bå’
brännvin och schwensker rom! genmälde Danjel och lade in en viss
skärpa i rösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
