Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En upplyftad kommunalnämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du då att vi ska’ komma te’ mark igen? tjöt hela
kommunalnämnden.
— Dä’ ger ja’ attan. I kan stanna där och begrunda
afdraget! Så ajöss mä’ er, gubbar! lät muraren och gick sitt håll.
Ni kan tro, att det blef ett vackert lif på Kråkebo
skolhustak i den aftonstunden.
De arma ledamöterna kraflade sig upp och ställde sig tre
vid hvarje skorsten samt höllo sig däri med darrande händer och
skriade alla på en gång efter muraren, så att de voro nära att
spränga sig.
— Det är din vektighet, som ledt oss i fördärfvet nu och
alltid, röto ledamöterna åt ordföranden. Och på så sätt råkade
de i gräl mellan pauserna, när de inte orkade hojta efter hjälp
och förlossning.
Fattigstugugummorna kommo ut vid skränet och när de fingo
se hela socknestyrelsen stå på taket och tjuta, flydde gummorna
hals öfver hufvud in och låste sina dörrar, ty de hade fullt och
fast klart för sig, att orena andar farit in i kommunalnämnden,
alldeles såsom uti en svinahjord.
Till och med vägfarande flydde, när de fingo se sex karlar
stående på takåsen och hållande sig i piporna samt hörde dem
uppgifva de hemskaste klagoljud, som någonsin tonat inom
kommunen, se’n danskarne gingo där och härjade och sköto mot
kyrkdörrarne.
Så länge kommunalnämndsledamöterna hotade och förbannade
muraren, som drifvit dem till en dylik spets, hörde de inte af honom.
Men när de länge stått där och kvällen började falla på,
bytte de om tonart och togo till att gråta och vända sig till
Herranom.
Då tyckte till och med muraren, att det var synd om dem
och nalkades åter.
— Äss I kasten ner en tvåkrona hvar, ska’ ja’ resa upp
stegen! ropade han.
— Låt oss i Gu’s namn göra det; vi debitera sockna’ för’et
på omkostnadskontot, dä’ ge vi attan! sa’ ordföranden.
Och muraren fick sex tvåkronor till sina fötter, satte upp
stegen, och den skälfvande och förfärade kommunalnämnden kom
till jorden igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
