Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärdingsmannens serenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med fjärdingsm$nnamössan på nacken och åtföljd af några
ungdomar, ner till Granåsen för att ära svärmor sin.
Gumman hade bykt da’n förut, och gärdesgården rundt om
Granåsen var garnerad och prydd med tvättkläder.
Då fick Nisse en syperb och härlig idé.
Han tog fast i en sädeskrake vid ladugårdsknuten och band,
skam till sägandes, ett af gummans lintyg såsom flagga vid
krakens ena ända.
Så utrustad satte han sig i spetsen för ynglingarne och
tågade fram mot huset, medan lintyget fladdrade och fylldes af
aftonvinden.
Där var, förstås, kaffegille i Granåsen, och när värdfolket
och gästerna fingo se det underliga tåget, sprungo de ut på
förstubron.
— Ta’ linty’et utå kraken, din uslinge! skrek käringen.
Men »Nesse med galepennen», som kom och skrålade
Björneborgsmarschen, svarade, förstås, inte ett ord, utan stannade
bara, satte fram ena foten, höll flaggan högt och klämde i med
sin allra starkaste röst:
»Lys högt du segersälla fana...»
— Tösst Nesse och häda inte! röt käringen.
Men Nesse fortsatte och sjöng viftande med fanan:
— »Sliten af strider se’n en grånad forntids da’r»
— Slitet, säjer du dä’ om mitt sping spångande nya linty’,
så är du evigt olöckli’! Klå stollen, Johannes, och täpp igen
halsen på’n! gormade gumman i det yttersta raseri.
Och Johannes blef tvungen att ge sig på mågen, och stryk
blef där af. »Broken» dängde och slog med sädeskraken, Nesse
skrek, käringen hoade och ynglingarne hurrade, så att maken
till lif har väl aldrig hörts i Granåsen.
Dagen därpå stämde Nisse svärfar sin för öfvervåld med
lifsfarligt vapen, och följande söndag fick baronen fatt i
Johannes midt på kyrkobacken.
— När nu hela socknen är nykter och skicklig, så borde
inte du, som är svärfar åt fjärdingsmannen, ställa till slagsmål
och skrik och hurrande i ditt hus vid läggedags! sa’ baronen
och runkade på hufvudet och suckade och såg så innerligt
bedröfvad ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
