Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologi och kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi minnas nog lite till mans, hur det bar till för tre år se’n,
när han skulle predika här i kyrkan.
Sven Månsson skulle bevars själf köra den blifvande
prelaten till templet, och långt i förväg hade han beredt sig för den
färden medelst inköp af den yppersta smällepiska, som någon ska’
kunna önska sig, på det att äfven han måtte kunna i sin mån
imponera på kyrkfolket.
Men hästen, som inte var alls van vid så väldiga smällar
och klatschar, blef redan vid själfva starten från Nabben orolig
i skinnet.
Och så, serrradö, när de svängde in på landsvägen, stötte
de på ett fruntimmer, som dragit upp klädningen för dammets
skull, så att hon såg ut som ett nysvept lik i den krithvita
underkjolen.
Smällpiskan och underkjolen voro mer än hvad hästen kunde
smälta i sabbatsmorgonen, och han satte därför af i det vildaste
sken, så att vagnen och gubben och prelaten foro och slängde
som ett jehu från den ena vägkanten till den andra.
Gubben höll och slet i tömmarna, så att han var nära att
spricka.
— Kör I alltid så fort till kyrkan, far? frågade Per Johan.
— Jesses, ser du inte att hästen skenar, din dumstock!
skrek gubben i sin förfäran.
— Inga förolämpningar utan håll still, så att jag, som ska’
predika, får stiga ur schäsen, innan någon olycka händer!
förklarade Per Johan med mycket allvar och lugn.
Men det blef intet stannande af, förrän gubben slutligen
lyckades att få hästen att ränna emot kyrkostallet, så att det
brakade i väggen, och Per Johan dängdes i backen, så att det
sang efter’et. Visst fick han det mesta skinnet bortskrapadt
från den prelatensiska näsan, men Gu’ predikade han ändå, som
om ingenting hade händt.
Dock, ju längre och längre han kom i texten, dess större
och svullnare blef näsan på’n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
