Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland gubber i sockna fanns dä en gång
En tocken som va’ minst tre alnar lång
Å mager, rent som e’ krokuger stång;
Men mä va’ han på hvart ställe.
Han föddes te värla, han liksom vi,
Men fulare kunde ingen fått bli.
Å lycka ho’ körd’en allti’ förbi
Ja, han hette Barbrors Pelle.
I bygda han gick å tiggde sitt brö’,
Men klädd lika dant i sol som i snö,
Å smällpiskefracken, urblekt å rö’
Slog takt för hvart steg; å fälle
Han aldri’ i lifve’ tvättat sej ren.
I syna han som e’ gråsugga sken,
Och byxera ett kort ett långt å ett ben.
Ja, tocken va’ Barbrors Pelle.
När bröllop i sockna ble’ nå’en stans,
Då säkert dä va’ att Pelle där fanns.
Mä påsen på ryggen tog han en dans,
När fårbogen börja gnälle
Å hälta va’ fram, tre fjärndelar bak.
Påsen i vägga, bena i tak,
Krokiga knän å rygg lika rak.
Ja, så dansa Barbrors Pelle.
Men fästmö han, gubevars, ville ha.
Med smula han hade, skena han sta’.
I ä’en på sockna folk honom sa’,
Dä bodde ett gammalt skrälle.
Å bums blef han in å stanna å gol,
Men satte sej tvärt å teg på en stol.
För resten så sa’ han aldri’ ett ol.
Ja, så fria Barbrors Pelle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
