Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nearja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Semajas fem söner (Semaja 2), och hans
egna söner voro tre, 1 Krön. 3: 22, 23.
Namnet betyder: Herrens barn (Stora
kyrkobibeln).
Nearja 2. En simeonit, den andre af
Jiseis fyra söner (Jisei 3). I spetsen för fem
hundra simeoniter drogo desse till Seirs
bergstrakt och slogo där den undsluppna
kvar-lefvan af amalekiterna och bosatte sig
därstädes, 1 Krön. 4: 42, 43.
Nebajot, den förste af Ismaels tolf söner
och en af stamhöfdingarne i Ismaels släkt
(Ismael 1). Han hade en syster, som hette
Basemat 18 Mahalat), hvilken Esau tog sig
till hustru (Basemat 1), och vardt han så
svåger till denne, hvilken jämte Jakob
äfven var hans kusin, 1 Mos. 25: 13; 28: 9;
36: 3; 1 Krön. 1: 29. Namnet betyder:
Talman, spåman (Stora kyrkobibeln).
Nebat, fader till Jerobeam, en efrateer
ifrån Zereda, en Salomos tjänare. Efter
Salomos död satte sig Jerobeam i spetsen
för de tio stammarne i Israel och afföll med
dessa ifrån Rehabeam, Salomos son, och
bildade ett nytt rike med namnet Israel,
öfver hvilket han blef konung (Jerobeam 1).
Nebats hustru hette Zeruga. Men innan
Jerobeam upphäfde sig till konung, var
Nebat död; ty Zeruga var då änka, 1 Kon.
11: 26; 12: 2, 15; 15: 1; 16: 3, 26, 31; 21:
22; 22: 53; 2 Kon. 3: 3; 9: 9; 10: 29; 13: 2,
11; 14: 24; 15: 9, 18, 24, 28; 17: 21; 23: 15;
2 Krönb 9: 29; 10: 2, 15; 13: 6. Namnet
betyder: Åskådare, förhoppning (Stora
kyrko-bibeln).
Nebo, en israelit, som hade barn i Esras
tid, hvilka hade hemfört utländska kvinnor,
Esra 10: 43.
Nebukadnezar, konung i Babel, förde
krig mot judakonungarne Jojakim, Jojakin
och Zedekia samt besegrade dem. I 2 Kon.
24: 1 står, att i Jojakims dagar drog
Nebukadnezar upp till Jerusalem, och Jojakim
vardt honom underdånig i tre år, men
afföll åter ifrån honom. I 2 Krön. 36: 6, 7
ståi-, att Nebukadnezar drog upp emot
Jojakim och band honom med kopparfjättrar
för att föra honom till Babel. Därvid förde
ban en del af kärlen i Guds hus till Babel
och uppställde dem uti sitt tempel
därstädes. Och Daniel säger, att i tredje året af
Jojakims regering kom Nebukadnezar till
Jerusalem och belägrade det. Och Herren
gaf i hans hand Jojakim och en del af
kärlen i Guds hus, och han förde dem till
Sinears land in i sin guds tempel, och
kärlen förde han in i sin guds skattkammare.
Dan. 1: 1, 2. Detta har inträffat strax
efter det Nebukadnezar blifvit konung, ty
Jeremia säger, att Jojakims fjärde
regeringsår var Nebukadnezar första, Jer. 25: 1.
När Jojakim hade blifvit död, gjorde folket
i landet hans son Jojakin till konung. Men
denne var endast konung i tre månader.
Ty Nebukadnezar drog åter till Jerusalem
med sin här och belägrade det, och Jojakin
gick ut till honom, och denne tog honom
och förde honom fången till Babel tillika
med hans moder, hans tjänare, hans höga
herrar och hans hofmän samt allt förmöget
folk och lämnade kvar,, endast de ringaste
af landets befolkning. Äfven förde han då
bort en hel mängd skatter och kärl ifrån
Guds hus i Jerusalem. Och ban gjorde
Mattanja, Jojakins farbror, till konung och
ändrade hans namn till Zedekia, 2 Kon.
24: 5—17; 2 Krön. 36: 9, 10; Est. 2: 6; Jer.
22: 24—28; 24: 1; 27: 20; 37: 1. Och
Zedekia var Nebukadnezar undergifven en tid,
men sedan afföll han ifrån honom. Då drog
denne åter upp till Jerusalem och belägrade
det. Och då han i nionde året af Zedekias
regering belägrade staden, voro judarne så
ihärdiga att stå honom emot, att det dröjde
1 */2 år, innan han kunde intaga den. Men
omsider intogs staden, och Zedekia flydde
om natten för att komma undan
Nebukadnezars här. Men kaldeerna satte efter
honom och grepo honom. Och
Nebukadnezar slaktade Zedekias barn inför hans ögon,
stack ut ögonen på Zedekia, band honom
med kopparfjättrar och förde honom till
Babel. Och återstoden af Juda, hvilken
visst .icke var stor (745 själar, Jer. 52: 30),
bortförde han till Babel utom några få af
det ringaste folket, öfver hvilka han satte
till höfvitsmän Ged^lja, Ahikams son. Men
om profeten Jeremia hade han gifvit
befallning åt sin härhöfvitsman Nebusaradan,
att han skulle låta denne gå, hvart han
själf ville. Och Jeremia valde att stanna i
Kanans land. Och staden Jerusalem med
templet lät Nebukadnezar i grund förstöra,
och återstoden af skatterna och kärlen till
Guds hus lät han föra till Babel och
krossade Judariket, så att det intill denna dag
icke höjt sig till ett själfständigt rike, 2
Kon. 25: 1—22; 1 Krön. 6: 15; 2 Krön. 36:
11—21; Esra 1: 7; 2: 1; 5: 12—14; 6: 5;
Neh. 7: 6; Jer. 21: 2, 4—7; 25: 8—11; 27:
19- 22; 28: 3; 29: 3, 21—23; 32: 1—5, 26
—29; 34: 1-3; 39: 1—14; 44: 30; 50: 17;
51: 34, 35; 52: 1—30; Dan. 5:.2. Men det
var icke allenast Juda rike, som Nebukad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
