Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Paulus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Paulus och sade, att ingens lif skulle
gå förloradt och att Paulus skulle komma
att inställas för kejsaren. Om morgonen
omtalade Paulus detta och uppmuntrade
därmed manskapet på skeppet. Och då de
hade drifvit omkring på hafvet i fjorton
dagar, strandade skeppet på en landtunga
och började brytas sönder af vågornas
häftighet. Och krigsfolket ville döda fångarne,
på det att ingen skulle genom simmande
fly undan. Men höfvitsmannen, som ville
rädda Paulus, hindrade dem därifrån och
befallde, att hvar och en fick rädda sig
efter förmåga genom simning, på plankor
eller på stycken af skeppet. Och skedde så,
att alla blefvo räddade och kommo i land.
Och de voro tillsamman tvåhundra
sjuttiosex själar, kap. 27: 1—44.
Sedan de blifvit räddade, fingo de veta, att
ön hette Melite (det nuvarande Malta). Och
de blefvo vänligt emottagna af öns inbyggare,
hvilka äfven upptände en eld åt dem för
regnets och för köldens skull. Men då Paulus
bar tillsamman en hop torra kvistar och lade
dem på elden, kom en huggorm ut därifrån
och högg sig fast vid hans hand. Och när
infödingarne sågo det, trodde de, att han
var en mördare, hvilken hämnden icke tillät
lefva, ehuru han blifvit räddad från hafvet.
Men han skakade djuret af sig i elden, och
då de sågo, att intet ondt hände honom,
kastade de om och sade, att han var en
gud. Och Publius, öns förnämste man, hade
landtgårdar, och på dessa upptog han dem
välvilligt och härbergerade dem i tre dagar.
Och det hände sig, att Publii fader låg sjuk
i feber och rödsot, och till honom gick
Paulus in, bad och lade sina bänder på
honom och helade honom. Men då detta hade
skett, kommo ock andra på ön, som hade
sjukdomar, till honom och blefvo botade,
och de hedrade dem med många
hedersbe-visningar och försågo dem med hvad de
behöfde, när de afseglade därifrån. — Och
efter tre månader afseglade de på ett
alexandrinskt skepp, som hade öfvervintrat vid ön.
Och de lade till vid Syrakusa och stannade
där i tre dagar. Därifrån foro de och kommo
till Regium och sedan till Puteoli, där de
funno bröder, som bådo dem stanna hos
dem i sju dagar, och sedan kommo de till
Rom. Och när bröderna i Rom fingo höra
talas om dem, gingo de dem till mötes,
somliga till Forum Appii (en liten stad i
Italien, 43 romerska mil eller ungefär 64 km.
från Rom) och somliga till Tres Tabernæ
(ett värdshus, som låg 33 romerska mil eller
omkr. 48 km. från Rom); och när Paulus
fick se dem, tackade han Gud och fattade
mod. Och när de kommo in i Rom, fick
Paulus tillstånd att bo för sig själf tillika
med en krigsman, som bevakade honom.
Och Paulus kallade tillsamman dè förnämste
af judarne i Rom, och de utsatte en viss
dag för honom, på hvilken han talade till
dem från tidigt på morgonen till sent på
aftonen om de stycken, som tillhöra Jesus
och hans rike. Och somliga läto öfvertyga
sig af det som sades, men andra trodde icke.
Och i hela två är bodde Paulus kvar i egen
hyrd bostad och tog emot alla, som kommo
till honom, predikande Guds rike och lärande
det som angick Herren Jesus Kristus med all
frimodighet, oförhindradt, kap. 28: 1—30.
Paulus skrifver själf, att ban har varit
i mycket lidande i för Kristi skull.
Flerfaldiga gånger har han varit i mödor, ofta
fått slag, ofta varit fången, ofta i
dödsnöd. Af judar hade han fem gånger fått
fyratio slag, ett mindre. Tre gånger hade
ban blifvit gisslad, en gång stenad, tre
gånger lidit skeppsbrott, en natt och en dag
hade han tillbragt i djupet. Ofta hade han
varit på resor, i faror på floder,- i faror
för röfvare, i faror för landsmän, i faror
för hedningar, i faror i stad, i faror i
ödemark, i faror på haf, i faror bland falska
bröder, i möda och besvär, ofta i vakor, i
hunger och törst, ofta i fastor, i köld och
nakenhet. Och utom det som eljes påkom,
vardt han dagügen öfverlupen och bar
omsorg för alla församlingarna, 2 Kor. 11: 23
—28. Men han fick äfven särskilda
uppmuntringar af Herren. Så blef han på
ett utomordentligt sätt kallad af Herren
själf både till frälsning och till
apostlaäm-betet, Apg. 9: 3—12; 22: 6—15; 26: 13—
18, af hvilket han äfven själf berömmer sig
och säger, att han var apostel, icke af eller
genom människor, utan genom Jesus
Kristus och Gud fader. Och åter: Enligt
befallning af Gud, vår frälsare, och af Jesus
Kristus, vårt hopp. Och åter: Enligt Guds,
vår frälsares, befallning (Gal. 1: 1; 1 Tim.
1: 1; Tit: 1: 3). Han fick äfven andra
utomordentliga uppenbarelser, af hvilka
somliga redan förut äro nämnda. Så stod en
macedonisk man och bad honom komma
öfver till Macedonien och hjälpa dem (Apg.
16: 9). Och en Guds ängel uppmuntrade
honom, då de voro i sjönöd, och sade
honom, att de skulle alla blifva bergade (Apg.
27: 23, 24). Men äfven Herren själf
uppenbarade sig för honom åtskilliga gånger, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
