Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Olsnäs och Åkervik i Stenkyrka socken, Tjörn. Månesköldska släkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Steen Maltessön Sehested hade lagt det då sekulariserade Dragsmarks
klosters gods under Bohus slott, tydligen i skattehänseende, och vid
inventering funnit ett skrin, innehållande ägorättshandlingar m. m., vilket han
förseglat. I juli 1602 ger konungen Peder Knudsen och Anders Green (till
Sundsby) i uppdrag att genomgå och registrera dessa värdehandlingar och
jämte förteckning inleverera dem till Bohus slott.22
Peder Knudsen synes sålunda ha varit en lagfaren man och åtnjutit sin
konungs förtroende. Detta torde dock även varit grundat på tidigare
tjänster, som han utfört till rikets fromma. I det slutliga fribrevet på Åker och
Vik i juni 1594 omnämnes, att han utmärkt sig både uti det Ditmarska kriget
och därefter uti den sista fejden mot svenskarna. Han tyckes dock ha varit
rätt processlysten att döma efter de tvistigheter, som avdömts mellan honom
och hans släktingar samt övriga personer. Att han låg i tvist med sin svåger
Green på Sundsby om hustruns arv m. m. är ej tillfyllest utrett för att
omdöme kan fällas, var felet låg, ehuru Knudsen i herredagsdomslutet blev
den förlorande parten.23 En dunkel och obevisad historia förmäler även, att
han år 1569 skulle ha dräpt en präst och hotats att bli tagen i fängsligt förvar.
Ehuru Peder Knudsen själv vid flerfaldiga tillfällen och särskilt
under år 1585 suttit som domare i herredagsrätten i Oslo, har han tydligen
ej alltid i egen sak förfarit fullt rättmätigt.
I juli 1604 anklagas han av hustru Karin Schoritzdatter, att han
egenmäktigt förfarit emot hennes man, Daniel Boiszen, som varit Knudsens fogde
i Hagens och Frölands skeppsredor. Enligt hustruns utsago skulle
Knudsen låtit uppgöra förteckning över Boiszens tillhörigheter och utan värdering
bortfört ej blott hans bohag och ett skrin med räkenskaper och handlingar
utan även skriftligen anmodat hennes man att till honom överlämna en
silverkanna, några silverskedar, sängkläder m. m.24
Slutligen hade han låtit fängsla Boiszen och föra honom till
länsmansgården, där pesten grasserade, och varest hennes man insjuknat och dött.
Vid målets påropande i herredagsrätten hade Peder Knudsen ej
själv infunnit sig utan lät genom sin son, Knud, anföra, att Boiszen uraktlåtit
redovisa för några hundra daler av uppburna kronans räntor och
rättigheter, som Knudsen i hans ställe måst erlägga. Då Boiszen därjämte, oaktat
påminnelser, såväl undanhållit sig som även försummat inbetalningen, hade
Peder Knudsen tillskrivit honom med hot om att taga Boiszen i fängsligt
förvar, men samtidigt medgivit honom anstånd, för den händelse han ville
lämna en silverkanna, silverskedar m. m. i pant.
Då likvid detta oaktat uteblev, hade Knudsen låtit anteckna och värdera
hans bo, men när värdet av bohaget ej uppgått till erforderligt belopp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
