Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna / 10 (1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ragnar Johansson — den sedermera berömde Ernst Rolf — som piccolo på Turisthotellet I Rättvik. Här arbetade han med ”nit och intresse” en hel sommar för att få in pengar till skolavgifter och kläder.

sparade han omsorgsfullt för att täcka de utgifter,
som för hans egna behov voro nödvändiga.

Som 13-åring — Ernst gick då i tredje klassen
— fick han under sommarferierna anställning på
Rättviks turisthotell, där han som något
språkkunnig fick vara till nytta åt turisterna och där
han fick utvedda sin affärsbegåvning genom att
förestå ett stånd, där vykort och dylikt såldes.
Under den tiden sände mig Ernst en liten
sämsk-skinnspåse full med 25-öringar. Det var sparade
dricksslantar. Nu ligger den lilla påsen bland
andra minnen framför mig, och med vemod läser
jag på påsens ena sida: »Tid är pengar».

Efter feriernas slut kom lille Ernst
glädjestrålande hem. Han hade över 100 kronor i bespa-

ringar. Det räckte till både terminsavgift, böcker
och kläder den gången.

1905 flyttade vi från Falun till Västerås. Ernst
kom in i läroverkets fjärde klass, och det gick
fortfarande bra för honom. Jag behövde inte som
så många andra mammor med oro vaka Över att
han läste siria läxor. Han ökade sina inkomster
med att åtaga sig läxläsning med sådana barn,
som det inte gick så bra för i skolan, och bland
annat åtog han sig att läsa upp två gossar direkt
från andra till fjärde klass. Han lyckades med
det. En dag kom han instormande så där hjärtans
glad, som endast han kunde vara. »Mamma,
mamma! De kom in i fyran båda två!» jublade han.

Det var vid den tiden min Ernst fick lov att
avbryta sin skolgång. Han tog plats hos Åhlén &
Holm i Insjön. Efter några månader kom han
hem, grät och sade: »Mamma, jag vill inte sitta
där på bondlandet och skriva adresslappar och
fraktsedlar. Jag vill börja skolan igen, snälla
mamma!»

Jag tog honom med mig till läroverkets rektor,
och han lyckades lugna honom genom att försäkra,
att Ernst kunde bli en bra karl ändå utan vidare
studier. »Du kan redan så mycket som inte andra
pojkar kan, och du kommer att reda dig mycket
bra med de kunskaper, du har», sade rektorn till
min hjälp.

Och så småningom kom Ernst in på den bana,
som skulle bli hans. Han började sjunga visor
här hemma i staden på kaféer, basarer och
välgö-renhetstillställningar m. m. För min egen del skulle
jag nog helst sett, att min Ernst fått en lugnare
och tryggare uppgift i livet än den han själv valde.
Men den Allvise, som leder våra öden, visste väl
vad som var det rätta. Visserligen har jag många
gånger bävat av ängslan och oro för Ernst i hans
arbete, men jag erkänner, att jag minst lika många
gånger har fått glädja mig åt hans triumfer och
framgångar. Jag har känt mig stolt över min
Ernst, som så helt slagit sig fram på egen förmåga.

Jag kan nu bara känna mig tacksam för min
kära son Ernst. Han var dock bara 16 år, då han
kom ut för att stå på egna fötter. Han kom ut
bland de största frestelser utan att förlora sitt ljusa
barnasinne. Och framför allt bevarade han sin
Gudsfruktan. Mors bibel och psalmbok följde
honom från den första till den sista resan. De lågo

lO

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>