Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rolf på skolbänken i Västerås högre allmänna läroverk år 1906. Han sitter längst fram
ingenting funnit, som nedsatt honom i mina ögon
eller berett mig sorg. Tvärtom, Gud ske lov!
Minnena överväldiga mig.
Hur många gånger har jag inte fått bud ifrån
honom, när han gasterade på teatern här hemma,
att jag skulle komma till honom på kvällen i logen
med smörgåsar och varmt te i en termosflaska.
Eller att han kom på genomresa den och den
dagen och timmen, och att jag skulle möta honom
på stationen med mina smörgåsar och mitt varma
te. Huru lätta och glada voro inte dfe stegen for
mig! Endast en mor förstår mig helt i den glädjen.
Ibland kunde han säga, när han åt någon
bekant rätt i sitt eget hem och jag var närvarande:
»Det här smakade mamma.»
Han var i alla livets skiften min pojke, han
älskade sitt enkla barndomshem. Det var så kärt
för mig att under hans korta visiter hemma se
honom gå och plocka och stryka på saker och ting.
»Jaså, du har det här kvar, mamma», var en
ständigt återkommen, kär refräng för mig.
Det är bittert att tänka, att han aldrig kommer
hem till mig mer. Att jag aldrig mer skall få
lägga kudden till rätta under hans huvud för en
stunds ro och stillhet, innan han skall ge sig av
till teatern eller innan nästa tåg går.
Vi två sitter ofta i förtroligt samtal. Vi två ha
genom åren alltmer blivit som två goda,
förtroliga kamrater.
I förhoppning att Ernst varit vad han med hela
sitt liv velat; varit nyttig och till hjälp för många,
som av egen kraft ej mycket kunnat, varit till
glädje och fröjd för tusen och åter tusenden, skall
jag försöka finna tröst i min stora, tunga sorg
och själv vara tacksam inför minnena av all den
kärlek, han visat siria syskon och mig.
Gud skänke frid åt hans minne!
Emma Johansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
