Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtvivlan till honom på Oscarsteatern och
klagade sin nöd. Han fick en bländande vit skjorta av
Rolf. Men när Rolf i finalen skulle ta på sig en
ny frackskjorta, hade han ingen. Påklädaren rev
sitt hår i förtvivlan, men Rolf hade hjärtans
roligt när han gick in i finalen i sjömanskostym.
ör ett par år sedan befann sig Rolf i Norge,
J- och plötsligt hörde han någon sjunga en av
hans kupletter. Han stod länge och lyssnade, och
då han närmade sig vissångaren fann han att
denne underhöll ett bröllopssällskap i en liten
anspråkslös våning. Rolf såg hur bruden sken av
förtjusning och med henne alla människorna, som
voro där. De tillhörde folket och därifrån hade
Rolf själv kommit. Som handling och beslut hos
honom alltid varit ett, gick han upp till
bröllopsgästerna, och innan de riktigt hunnit fatta vem han
var, började han »hjälpa till att sjunga Rolf». Han
fick dra en god del av sin repertoar! Sedan
dansade Rolf med bruden, höll tal och sjöng. Det blev
ett glatt bröllop.
IVT är Rolf började sin bana som vissångare skötte
-L * han alltid själv underhandlingarna och hans
korrespondens visar en mönstergill ordning. Och
där finner man även brevet, som styrker följande
dråpliga historia:
I sin hemstads Folkets Park sökte han
engagemang. Hans villkor voro mycket blygsamma och
han ville så gärna glädja sina vänner med sång
och visa vilka framsteg han gjort. Och med
förhoppningsfullt sinne bidade han ett gynnsamt svar.
Detta kom också, men av helt annat innehåll, än
han i sitt ungdomliga övermod vågat hoppas och
vänta. Det lydde:
»Vi engagera endast första klassens artister.
Parkstyrelsen.»
Men Rolf tappade inte modet. Ingen är profet i
sin hemstad, tänkte han och spottade friskt nya
tag i händerna, och en vacker dag hade han slagit
igenom. Rolfs namn var på allas läppar, och då
han besökte olika nöjesetablissemang i provinsen,
fick han en påstötning från Folkparkstyrelsen i
Falun, att han var välkommen. Beslutet var
kanske icke så välbetänkt, då även en sångare kan
ha rätt att hysa små oskyldiga hämndplaner.
Parkstyrelsens erbjudande besvarades i ett telegram kort
och gott:
»Uppträder endast å första klassens lokaler.
Rolf.»
Sedan Rolf fått revansch, reste han alltid med
nöje till Faluns Folkets Park, där han trivdes
utmärkt och var god vän med de styrande.
TT östen 1927 var ett mörkt kapitel i Rolfs liv.
AA Han förlorade mycket pengar och hade det
besvärligt och trassligt på alla möjliga sätt. Han
turnerade i Norrland i december månad och hade
kommit till Gävle, där hans trupp skulle
upplösas för att resa hem. Rolf hade inga kontanter,
ja, han hade knappast så mycket att han kunde
betala hotellet för dagen och personalen ansatte
honom varje dag för att få ut julpengar. Deras
löner hade till dags dato punktligt betalts, men de
behövde fickpengar för att fira jul. Vad gör då
Rolf? Han skickar sin kamrer till Stockholm och
ber honom pantsätta sina två bilar och av
pengarna, som han har med sig, får personalen ett
förskott för att klara sig över julen.
Den sej ouren var en riktig olycksturné, ty när
tåget var på väg till Stockholm flög några gnistor
från lokomotivet in i den boggievagn, där Rolf
hade sin väldiga rekvisita inpackad. Många av
hans dyrbaraste dekorationer gingo till spillo och
när han mitt i natten väcktes och fick se
förödelsen, brast han i gråt, beklagande det dystra öde
som tydligen förföljde honom.
Men trots alla motgångar var han alltid vid ett
strålande lynne. Då truppen rastade i Ludvika för
att äta på järnvägsrestaurangen gick han in i
denna med Presco och Campo, de båda excentriska
akrobaterna, ett av de dyrbaraste numren han nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
