Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan sketch. Qch min fästmö hade skaffat sig
en annan karl. Jag funderade på att lämna
tillbaka honoraret för sketchen, men efter en kort
överläggning med mig själv övervann jag denna
frestelse. Dessutom låg halva honoraret i kassan
på Hassel backen .
Några år senare kom jag tillbaka till Ernst
Rolf. Jag hade bestämt mig för att taga revansch.
Vännen Ernst påminde mig nämligen om.
»Furstebröllopet» så snart vi träffades. Till och med
några veckor före sin död erinrade han mig om
numret ifråga. Hans goda minne svek honom
aldrig. Min nästa sketch blev en liten scen för
Fri-dolf Rhudin. Det är antagligen ett av de minst
påkostade nummer, som någonsin förekommit i
en Rolfrevy. Där förekom endast en telefon, ett
bord och en stol. Varje kväll lyssnade direktören
på Fridolfs utläggningar av texten. Och
direktö-ren sade med stolthet:
»Det där är min stora utstyrseltablå. Hela
numret kostar sju kronor, bordet kostar fyra, stolen
tre kronor och telefonen har jag fått låna. Nästa
sommar skall jag sälja numret med uppsättningen
till Casino de Paris.»
En annan gång repeterade vi en ny sketch. Vi
voro mycket osäkra på den. Då avbröt Ernst Rolf
repetitionen och gick ut på gatan. Där gick han
fram till några herrar, som stodo utanför Berns,
hälsade hurtigt på dem och sade:
»Kom in här ett tag!»
Herrarna följde med. Rolf bad dem taga plats
i salongen och så repeterades numret en gång till.
Sedan kom han fram till mig och sade:
»Dom där gubbarna tycker att sketchen är dum.»
»Då blir det väl bäst att stryka den», sade jag.
»Det tycker jag inte alls», svarade Rolf. »Mark
Twain hade en neger. När Twain hade skrivit
någonting, läste han alltid upp det för negern,
Om negern skrattade, förstod Marw Twain att
han hade skrivit något dumt, varför han rev
sönder manuskriptet. När negern satt oförstående och
uttråkad, då visste författaren att han hade
skrivit en bra sak. Dom där gubbarna äro våra
neg-rer, förstår du.»
Enrst Rolf hade många utmärkta idéer själv.
En gang hade jag på hans order dkrivit en sketch
om restaurang Brända Tomten. Man hade nämli-
gen nekat en av hans sujetter, en liten negerflicka,
servering på Brända Tomten. Då blev Rolf
med ens mycket bestämd. Han skulle näpsa
källarmästaren. Och den gången fick Rolfrevyn
ett alldeles nytt inslag, en elak sketch. Något
så-dant hade väl aldrig förekommit förut hos Ernst
Rolf. Det var inte hans revyform. Men numret
om Brända Tomten var kanske den skarpaste
satir, som förekommit i en svensk revy. Slutet hade
han hittat på själv. Och det är inte det lättaste
att hitta på ett slut till en sketch. Jag frågade
honom om han ville ha betalt för sin idé.
»Du kan få en viss procent på min månadslön»,
sade jag.
»Det är ingenting att lita på», svarade han, »man
vet aldrig om du får ut månadslönen. Jag tar
hellre kontant.»
Men månadslönen fick jag ut ordentligt. Ernst
Rolf var mycket noga med att författarna i
främ-sta rummet skulle få sina pengar.
Rolf kunde ibland klaga över att hans revyer inte
blevo tillräckligt uppskattade av kritik och publik.
»Jag skall ordna én
sällskapsresa för hela
svenska pressen»,
sade han. »Och vi ska
resa ut tillsammans å
titta på revyer på
kontinenten. Herrarna få
se att Rolfrevyerna
inte ligga efter. Om
jag får råd, skall jag
också bjuda publiken
med på den resan.»
Det var en typisk
Rolf-idé.
Men han hade
alldeles rätt. De bästa
Rolfrevyerna voro
fullt jämförliga med
revyerna ute i stora
världen. Och i ett fall
lågo de Över.
De hade nämligen
Ernst Rolf!
En Dj urgårdscharmör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
