Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’”, öl”—’ »? ’ J-, -Å’L/ .p* — 53-2! tf.—’.’
:4*_4*éy*;7:, —*—=— ”%% ”’na. m_s»;
"Ti & ’Aloxuä—tcu—
TILLÄGG.
TYPKÄGLER OCH TYPERNAS BENÄMNINGAR.
ypkäglernas ursprung och de namn, som växt upp omkring dem, är en del af
typografiskt vetande, som ligger höljdt i mer eller mindre dunkel. De första
tryckarnes gjutform var af mycket primitiv konstruktion. Den var nog byggd
på riktiga grunder och passade för de olika storlekar af bokstäfver, som götos
mera efter öga än efter bestämda. reglor. En kast typer blef blott så gjuten, att kägel,
höjd och linje inom samma kast ordnades, men helt och hållet oberoende af kägel,
höjd och linje inom annan kast. Först när man blef tvungen att till samma arbete
blanda kasterna blef en likformig höjd nödvändig. När så två eller flera kaster voro
nödvändiga att blanda på samma linje, kommo fordringarne äfven på samma kägel och
om möjligt äfven att gjuta dem & samma linje. När det fordrades att insätta initialer
och marginalnoter i texten, så uppstod af sig själf nödvändigheten af matematiska
proportioner emellan en kägel och en annan.
Först gaf tryckaren typstorleken namn efter det arbete, hvartill typerna användes.
Hans Canontyp blef den större karaktär, med hvilken han tryckte de Canoniska
böckerna eller de kyrkliga reglementena. Hans Cicerotyp blef de bokstäfver, hvarmed
han tryckte klassiska författares arbeten. Hans Saint Augustin, hans Primer, hans
Brevier, hans Philosophiae, hans Picatyp voro benämningar, genom hvilka han ville
särskilja de olika storlekarne af bokstäfver, som han använde vid tryckningen af sina
arbeten. Med stor säkerhet kan man säga, att dessa namn betecknade icke blott kägeln
utan äfven snittet. När detta godtyckligt och af en tillfällighet uppkomna namnsystem
öfvergick till en bestämd typografisk terminologi, är mycket svårt att bestämma.
Förmodligen gick detta så småningom och systemet erhöll törst stadga, när typgjutningen
kom in på en bestämd och från boktrycket skild väg.
De första, som talade för former och proportioner på bokstäfver _ A. DURER,
G. TORY och ]. YCIAR _ begagnade visserligen uttryck för att särskilja de olika
typsnitten, men begagnade aldrig några särskilda benämningar på kägeln. TORY använde
visserligen namnen Canon och Bougeoise, men i båda betecknar han bokstafvens snitt.
YCIARS benämningar »teste y glosa» hänvisar till den mindre och större typ han
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
