- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:139

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

att då de sednare åren af hans lif icke varit utan
svårare ekonomiska motgångar, hvilka, utan hans eget
förvållande, tillkommit genom ett för långt utsträckt
förlitande på andras redlighet, skulle en flyttning
hit på en gång afhjelpa alla dessa tryckande bekymmer
och att öfver hans lefnads afton skulle medgången
sprida de strålar som hans verksamma lif så länge
förtjent."

Då man meddelade Agardh dessa tankar blef hans själ
uppfylld af glädje och tacksamhet. I ett bref skrifver
han härom: "Ingen bör kunna klandra mig derföre, att
jag så ifrigt önskar återkomma till min födelsebygd,
då mina pligter blifva derefter desamma som förut,
Har jag varit Biskop här utan klander, under alldeles
obekanta och ovana förhållanden, måste jag kunna lika
väl uppfylla mina skyldigheter i en bygd, der jag har
så många vänner som understödja mig och der jag noga
känner alla förhållandena. Jag har haft här stora
svårigheter att kämpa med. Herren har gifvit rnig
kraft att lyckligen öfvervinna dem och jag hoppas på
Honörn äfven för framtiden." - Tanken att komma till
Lund föresväfvade honom som "hans högsta jordiska
lycka", och han skrifver derom: "När jag tänker på
att komma tillbaka till de älskade bygderna, till den
plats, der min lefnads lyckligaste dagar förflutit,
bland gamla vänner, bland ungdomen, som jag alltid
har älskat, i en ort der man är i den närmaste
beröring med hela det Europeiska kulturlifvet, - då
fylles mitt gamla sinne med de känslor, som endast
tillhört min ungdoms dagar, och jag skulle anse rnin
förflyttning som den högsta jordiska lycka som kunde
träffa mig. Men dessemellan uppstå hos mig vemodiga
tankar, ty jag anser det vara en omöjlighet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/a0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free