Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VEGETATIONEN TÅ VÄNERNS SANDSTRÄNDER
233
en vanlig dynväxt vid Vänern. Några andra för dynerna mer eller
mindre karakteristiska växter äro Hieracium umbel latum, Hicracium
rigidum, yuncus fi lif ornäs, Tanacetum vulgäre, I iola canina.
De skogbärande dynerna (fig. 3) ha hela landsidan klädd af skog,
antingen löfskog, bestående af ek, asp, björk, eller barrskog med den
för densamma typiska undervegetationen. Sjösidan är däremot alltid
ytterst glest beväxt.
Fig. 3. Trädbevuxna dyner vid Hälleberg, Till höger ett Carex arenaria-bestånd,
till vänster sandstranden.
Sandfälten.
De vid Kinnevikens inre ända på båda sidor 0111 ån Lidans
utlopp vid Lidköping befintliga flygsandsområdena kunna egentligen ej
hänföras under någon af de båda förut nämnda kategorierna. De
utgöras af ett öfver hundra meter bredt och några kilometer langt i det
närmaste plant sandfält. De år, då högt vattenstånd råder i Vänern,
kan det nästan helt och hållet sättas under vatten, men vanligtvis är
en stor del af detsamma torrlagd. Fuktighetsförhållandena kunna vara
ganska växlande; i allmänhet torde kunna sägas, att sandfälten i detta
afseende utgöra en mellanform mellan den våta och den torra sand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
