Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Vårens antåg.
Första Stycket.
Bland sinnliga föremål gifvas väl få med större
tjusningskraft än ordet Vår; knappast något som Skalderne oftare
besjungit; icke något som lika gemensamt anslar hvarje
varelse med känsla och lefnadslust. Och hvad innebär icke
våren för blomsterverlden? Upvaknandet till ett nytt lif.
Och för Botanisten — föga mindre. Är då våren så herrlig
och skön i Norden? Blott i hoppet, här i bokstaflig mening
grönklädt; men knappast i den grå verkligheten, åtminstone
icke i Upsala. "Vårens blommor" äro rätt tunnsådde på de
öppna nakna fälten; "vårens ljumma vindar," "Zephirens
fläckt" o. d. synes mest vara en saga, lånad från
Hesperidernes land. Dock hvarföre klaga just der, hvarest man
städse omgifves af den högre, herrliga våren i menniskolifvet,
af de oförgängliga blommorna i menniskosinnet. De
skymmas icke ens af den vanliga vårens eljest prisade "Maj-skyar"
som likväl rätt ofta nedgjuta frusna, stelnade tårar. Huru
efterlängtadt är likväl icke hvarje vårens förebud! Huru kär
hvarje helsning frän södern med de återvändande
flyttfoglarne! Huru mången undran huru snart den kära gästen skall
anlända till vår kust och sen till våra berg! Gifvas då inga
lagar för dess antag? Jo visserligen; i naturen, det mest
lagbundna rike, sker intet af slump eller nyck; men dessa
lagar missförstas så lätt, emedan tolkaren så ogerna afstår
från att tillika afgifva sitt votum, sitt tycke, hur det borde
vara. Naturen är ända det största snillet; forskare med ett
lån deraf vakte sig att förmycket commentera naturens
orakelsvar; afskrifvare utan detta lån att icke förkasta hvad
dem icke synes nog platt, prosaiskt och handgripligt!
Från den jordens trakt, som försmäktar i evig sommar,
der träden vanligen fälla sina löf den heta årstiden och utskjuta
nya skott den regnfulla, som egentligen motsvarar vår höst
och vinter, vandrar våren, som välbekant, anförd af den
stigande solen, vexelvis mot södra och norra hemisferen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:33:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/botnotiser/1839/0003.html
