Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BLINDE.
Elegi.
Det är förbi! Jag ter dig icke mer,
Da mästerverk af Gadahänder,
Da täcka verid, der all natareu ler!
Förgäfves, milda sol! du dagens låga tänder:
Förgäfves all din eld da kring mitt öga strör;
Fast ljaset på mitt anlet strömmar,
Fast vid dess starka brand den kulna månan dör,
Ocb stjerner flykta bort med nattens skygga drömmar,
Jag blott för hettans uddar ömmar,
Men ljuset stadnar utan för.
Hvi har jag någon tid din fägring skåda fått,
Att desto mer förtviflad sakna?
Ack! sälle de, som aldrig vakna,
När deras väl sin kos med förra dagen gått.
Min långa natt ej i sig sjelf försvinner
Ocb skingras som en rök af dvalans tomma lnft:
Jag evig sömn för ögat finner,
Men föga bland för mitt förnaft.
Dét jemnt i minnets gömmor letar,
Ocb famlar efter det, som var:
Den lösa bild, hvarmed det stretar,
Som horizonten undanfar,
Ocb när ban mer ej fins, det åt det tomma tar.
Månn’ ej oändligt bättre varit,
Om af så mycket godt jag ingen ting förfarit?
Om från min första stund jag aldrig kunnat se? —
O! skall jag Himlen så belöna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
