Allting rymmer du, mer än en dödlig tål.
Du är ljus och mörker i dubbel skål.
Vad den ena skimrar naken och sval.
Pärlemorluft över vatten av blek opal.
Seende, sedda,
dagberedda
gryningar öppnar sakta sitt musselskal.
Men den andra ruvar stilla och skum,
också en mussla, fast djupt där sjön är stum.
Ouppbruten,
sedan skapelsen sluten
värjer den modersömnens hemliga rum.
Allting är du, hela mitt väsens mål.
Du är dagen och natten i dubbel skål.
