Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 82. Silverfatet - 83. Fången och hans vaktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670 :
tagnan, och som n} vet, att enligt konungens order dödsstraff
drabbar vem helst, som utforskar den, så skall jag, om ni så
behagar, först låta eder läsa den och sedan låta skjuta eder.
Under detta halvt allvarsamma, halvt ironiska tilltal
iakt-togo Atos och Raoul en kallblodig tystnad.
- Men det är omöjligt, sade guvernören, att dessa herrar
inte förstå åtminstone några ord.
- Tro mig, om de också skulle förstå, vad man säger,
skulle de ej kunna läsa, vad som skrives. Kom i håg, att en
förnäm spanjor aldrig bör kunna läsa.
Guvernören måste nöja sig med denna förklaring; han var
dock envis.
- Bjud dessa män upp på fästningen, sade han.
- Det skall jag med nöje, och ämnade Just föreslå eder det,
svarade d’Artagnan.
Visserligen hade kaptenen helt andra tankar och hade helst
velat se sina vänner hundra lieues därifrån. Men han måste
hålla god min. Han framförde på spanska till de båda
adelsmännen en inbjudan, vilken de antogo.
Man begav sig åt ingången av fästningen, och då saken nu
var klargjord, återvände de åtta soldaterna till sina
tidsfördriv, sedan de några ögonblick varit störda av denna
ovanliga tilldragelse.
83. FÅNGEN OCH HANS VÄKTARE.
Då de inkommit i fästningen, och medan guvernören
gjorde förberedelser för att mottaga sina gäster, sade Atos:
- Hör på, nu några ord till förklaring, medan vi äro
ensamma.
- Förklaringen är helt enkel, svarade musketören. Jag har
hit fört en fånge, som konungen förbjuder, att någon får se;
Ni kommo hit, han kastade till eder något genom sitt
fönstergaller. Jag behöver vanligtvis icke så lång tid för att begripa,
huru en sak förhåller sig; jag begrep även nu, och jag trodde
eder vara i hemligt samförstånd med min fånge. Då...
- Då kommenderade du, att man skulle skjuta oss.
- Sannerligen tillstår jag icke, att jag gjorde så, men om
jag var den förste att få tag i en musköt, var jag också den
siste att lägga an på eder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
