Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han lämnade mig under den påbjudna tystnaden. Brevet
innehöll en fordran att jag måste be Hjalmar om hjälp till en
växel. Annars blev den protesterad. Inför det hotet fanns inte
mycket att göra. Jag har något minne av att jag vägrade — att
jag under den högtidliga tystnad som rådde i salen, skrev ett
nej. Men vad jag säkert vet är att jag skrev ett kåseri, som man
nu efteråt väl kan rycka på axlarna åt, såsom sådant, men som
för mig blivit ett bevis på att jag kunde, att yrket hade makt
att tvinga mig — och att hjälpa mig.
Så en dag fick jag fast plats på tidningen. En stor sak, en
märklig sak.
Före mig fanns på redaktionen en ”kvinna”, det vill säga en
ung flicka, nyss sluppen ur skolan, en mycket begåvad flicka,
en plikttrogen, rätt överlägsen typ, som alltid satt på sin stol i
rummet före mig — jag kom nu gärna en kvart för sent. Men
Lotten Ekman och jag blevo vänner, vi funno en säregen form
för det, som passade i synnerhet henne. Vi kunde ha förtroliga
samtal, som rörde vid väsentliga saker för oss — vi tyckte då
båda att ett ”adjö” eller ”gomidda”, som termen ofta lyder på
arbetsplatser, var trivial och avskärande. Så att vi sade
ingenting, utan skildes utan ett ord på middagarna. Just därför att
vår samhörighet hade varit så stor.
Jag minns mig själv i det stora bruna rummet. Där satt Lotten
Ekman, lång och blond, lutad över sitt flitiga och duktiga
skrivande, jag mera orolig.
Detta fula, stora, gråbruna rum lärde jag mig älska med en
djup, nästan svärmisk kärlek. Ty där kunde jag vara, där hade
jag min stol, jag kunde till och med ringa och det kom en pojke.
Jag hade egna lådor och till detta rum kunde jag alltid komma.
Helt i fred var jag inte. Andra kunde ju komma hit, man kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
