Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
terrängen. Väninnor emellan är det
kanske lättare. Än för mig. Jag menar –
om det faller sig så – om ni finner
det lämpligt...
Han slickade åter läpparna, svalde,
smackade. I hennes stackars förvirrade
skalle ljöd väderkvarnsvingarnas gnissel:
Lämpligt för dig – lämpligt för dig...
Och hon gjorde det olämpligast
tänkbara. Vi tillåta oss betvivla att någon
kan fatta hennes dumhet i hela dess
vidd – för att det göra, måste man vara
lika dum som hon själv. Man skall vara
lika klossig, lika oslipad, lika ovan vid
takt och hänsyn, lika enfaldigt övertygad
om att räta vägar äro rätta vägar, lika
sorgligt blottad på finurlighet och finess.
Än vidare. Man bör ha uppfostrat två
ovanligt dumma systrar och en ovanligt
klok far – detta ödesdigert ofelbara
medel att bliva ödesdigert ofelbar. Men icke
ens det räcker till förklaring. Troligen
bör man ock nyligen ansträngts och
pinats av en Luns von Hancken.
Hur som helst, fattbart eller ej – hon
sa, vad hon sa och när hon sagt det,
var det inte längre osagt. Hon sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
