Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Garborg har föredragit att låta denna typ af
fin de siécle, agonie de la bourgeoisie, som Georg
Jonathan i boken uttrycker sig, skildra sig själf.
Tratte Maend är en lång dagbok. Men den lönar
sig att läsa. Ty den är kvick och djupsinnig som
Kierkegaards „Enten — Eller".
„Vänner äro en dålig ras, börjar boken. De
duga ej till annat än att äta middag med oss och
hänga med hufvudena vid vår graf. Det sista
tycka de bäst om. Ändtligen är vi kvitt honom,
sucka de, och i glädjen komma de ända därhän
att subskribera ihop 200 kronor till enkan."
Gabriel Grane — så heter bokens hjälte —
yttrar detta till sin vän Georg Jonathan, som är
den praktiska nutidsmannen par Préférence. Han
har släpt sina illusioner, och han befinner sig väl
däraf. Han tycker att lifvet är ganska olämpligt.
Men han antager att det skall bli drägligare, när
upplysningen utrotat en hop fördomar och
uppfinningarna hunnit med att göra lifvet bekvämare
och mera agréabelt.
— En stolt man ställer sig så, att han icke
behöfver några vänner, svarar han.
Och han tillägger, i det han smeker sina
engelska polisonger: Fråga lika gärna, hvar ni har
gjort af håren på ert hufvud, min vän. De
tappas bort helt enkelt. Det ena efter det andra.
Ett för ett. Ni märker det icke. Till dess att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
