Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enskildes rättssäkerhet? Jo, därpå att vi hafva en
inhemsk regering, som känner sig höra tillsammans med
folket, och att lagens välde nu hos oss står öfver alla
klasser.
Vilja vi se, huru det går till hos ett folk, som står
under främmande herrskap och hos hvilket
samhällsordningen ej innebär nödig kontroll mot enskildt eller
offentligt godtycke, då må vi se, huru våra förfäder hade det
under början af Kalmar unionen eller omedelbart före
Engelbrekts uppträdande.
Sedan vi fått utländska regenter, från sina hemland
vana vid lifegenskap, började de stora godsägarne
tilllåtas att äfven öfver arrendetiden kvarhålla sina
landbönder på godsen, hvilket helt enkelt ville säga, att en
begynnelse skedde till lifegenskapens införande.
Drottning Margareta, unionens stiftarinna, hade redan
godtyckligt pålagt tunga skatter. Hennes efterträdare, Erik
af Pommern, ej blott ytterligare ökade dem, utan påbjöd,
att de skulle utgöras, ej såsom hittills i varor, utan i
penningar. Denna tid var emellertid tillgången på mynt
bland folket ytterst ringa, och bönderna måste därför
göra upp med fogdarna att ändock få lämna varor, men
härvid beräknade fogdarne dessas värde i penningar så
lågt, att skatterna på detta sätt fördubblades, ja
mångdubblades. Härigenom nödgades många bönder gå från
sina gårdar, som blefvo ödeshemman, så att såsom en
samtida — författaren till den så kallade Nya
Rimkrönikan — berättar,
»där förut hundrade bönder bodde,
där finnas nu näppeligen tjugu gode.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
