Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare Historien - Palestrina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
produkter, helgedomen lika värdiga, som de tre hörda
messoma. — Denna messa var den sedermera så
berömda Missa Papæ Marcelli (påfven; Marcelli messa).[1]
Palestrina dog år 1594, eller samma år som
Orlando Lasso lemnade verlden. Dessa båda. män
voro det sextonde seklets största tonkonstnärer.
Palestrinas stil utmärker sig genom majestätisk
enkelhet och storhet, hvartill en Leonardo Leo ett
århundrade sednare äfven lade den sjelfständigare
melodiens behag. Uti Palestrinas arbeten finner man
merendels en ren och enkel följd af ackorder, sällan
förberedda och förmedlade samt ej ofta mildrade genom
kromatiska tecken. Vår tids ackordrikedom var då
ännu ej fullständigt känd, och i P:s harmonier utgöra
treklangerna den öfvervägande beståndsdelen.
Septim- och nonackordema använde han endast sällan
och kromatiken i allmänhet sparsamt, men ock med
så mycket större verkan.
Likväl äro icke alla Palestrinas verk skrifna i
den enkla stil, som i Missa Papæ Marcelli försonade
kyrkans fäder med figuralmusiken. Tvertom följer
han ofta den nederländska skolan, från hvilken han
utgått, men förädlar dess stil genom sin rikare anda;
man finner hos honom den kontrapunktiska konstens
alla grader, från den enklaste (som består af blotta
ackordföljder, nota contra notam), till kanoniska
satser, så konstfulla, som någon nederländsk mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
