Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare Historien - Tyskland. Beethoven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det synes ligga i öppen dag, att en så beskaffad
komposition ej lider något omedelbart föregående
eller efterföljande. Logiskt utgör den ett belt för
sig och står i en besynnerlig kontrast till symfo-
niens öfriga delar.
Af beslägtad art är äfven Largosatsen i D-dur-
trion (i Tyskland derföre kallad ”das Geistertrio”),
äfvensom de båda duo-sonaterna i A-moll (op. 47)
ock i C-moll (op. 30) samt F-moll-sonaten (appassio-
nata): samtligen tillhörande Beethovens mest pa-
tetiska och stort tänkta verk.
De präktiga pianokonsertema tillhöra till större
delen Beethovens andra period. De äro arbetade
efter Mozarts mönster, ehuru med mera utvidgade
former, större omfång och tekniskt svårare utförande.
Då orkestern ej blott i tutti-, men äfven i solo-par-
tierna innehar en så betydande rol, så skulle de
äfven kunna kallas konserterande symfonier (efter
Hoffmann: symfonier med obligat piano). De berömdaste
bland dessa konsertverk äro de i C-moll, G-dur och
den storartade i Es-dur, så rik på de herrligaste
tonbilder. Derjemte finnes ock en effektrik tripel-
konsert för piano, violin och violoncell. Från denna
period är likaledes den genom sin melodiska rike-
dom utmärkta violinkonserten (D-dur), hvars solo-
parti af författaren sjelf äfven är satt för piano;
samt fantasien för piano, soloröster, kör och orkester,
hvilken på visst sätt kan anses såsom förelöpare
till den nionde symfonien.
Violin-qvartetterna utmärka stora skillnader
mellan Beethovens tre perioder. De sex första, for-
mellt efterbildade Haydn och Mozart, men samtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
