Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig kronan, sedan hans modiga hjälpare från ärkebiskopsstaden dock flera
gånger fått sitta hårdt emellan. Erik vistades ock sedermera mest i Lund,
och det var under hans tid som domkyrkan blef färdig och invigd af Eskil
den 1 september 1145. Efter Eskil intogs ärkebiskopsstolen af Absalon (af
Hvide-slägten), en af den tidens utmärktaste män. Under hans tid var Lund
och trakten däromkring medelpunkt för två stormiga bonduppror, hvilka likväl
båda blefvo med stränghet kufvade. Absalon var för öfrigt en vetenskapernas
och konsternas vän, på hvars uppmaning den store häfdatecknaren Saxo
Grammaticus utgaf sin Danmarks historia. Absalons efterträdare och
syskonbarn Andreas Suneson intog icke sina föregångares plats bland rikets
härförare, men ingrep dock som underhandlare kraftigt i statens angelägenheter.
Af honom kröntes den ryktbare Valdemar Sejer i Lunds domkyrka 1202. –
Det goda förstånd, som ägt rum emellan det världsliga och andliga samhällets
styresmän, då Eskil, Absalon och Andreas Suneson buro mitran och de stora
Valdemarerna och Knut den sjette sutto på Danmarks tron, minskades i
samma mån, som kyrkans maktanspråk växte och Lunds ärkebiskopar ansågo
sig af sin ställning uppfordrade att häfda dessa. Vid den ödesdigra
herredagen i Kalmar 1397 var det en ärkebiskop från Lund, Jakob Gerhardsson,
som satte sitt namn först bland de sjutton herrar, hvilka undertecknade det
märkliga dokument, hvarigenom de tre nordiska rikena blefvo förenade under
en spira. När Karl VIII Knutsson lyckats vinna Sveriges krona och
därigenom råkat i strid med Danmarks konung, blef Lund 1452 jämte större
delen af Skåne af den förre hemsökt med svärd och brand, därvid nästan
hela staden afbrändes, efter hvilken ödeläggelse Lund aldrig lyckades
återvinna sin forna betydenhet. Ärkebiskopsdömet höll sig likväl uppe ännu
någon tid, och år 1518 utfärdade den dåvarande innehafvaren, den nära
nittioårige Birger, på påfvens befallning den stora bannlysningen öfver Sten Sture
den yngre och de motsträfviga svenskarne. Nitton år senare blef Lunds siste
kyrkofurste, Torbern Bilde, på Kristian III:s befallning fängslad, och några
månader därefter var påfvedömet störtadt och lutherska läran införd i riket.
Det anseende staden hittills lyckats bibehålla aftog ganska mycket, och då
den genom Roskilde-freden omsider kom under svenskt välde, var den en
plats utan synnerlig betydenhet. Den förkofrade sig i någon mån genom
universitetet, som här inrättades af Karl XI:s förmyndare. Genom det blodiga
slaget vid Lund befästade den unge Karl sitt välde öfver de tre af hans fader
förvärfvade landskapen. Fredsslutet tre år därefter undertecknades i Lunds
domkyrka, där äfven fredskongressen, en af de viktigaste och mest ceremoniösa
som förekommit i Norden, hållit sina sammankomster. Efter sin återkomst
till Sverige uppehöll sig Karl XII nära halfannat år i Lund, som på hans
tid blott räknade 6–700 invånare.
Vid första inträdet i Lund märker man genast, att man befinner sig på
en plats af hög ålder. Jämte åtskilliga raka gator med hus i en modernare
stil, ser man ännu flera krokiga af ojämn bredd. Först och sist tilldrager
sig den ärevördiga domkyrkan, som under 1870-talet undergått grundlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
