Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tänk huru mänga tusende icke under hela denna tid öfvergåfvo
ett olyckligt fädernesland, utom dem som stupade hemma.
Bet var underligt, huru dessa stater så länge uthärdade i ett
mångårigt blodbad och likasom erbjödo sig att tjena en så tyrannisk
regering, allenast dem helst någon lindring blifvit beviljad, fast deras värn-
löshet på andra sidan dervid gjorde det mesta.
Men det var ändå omöjligt att det kunde vara länge. Spanioren
fick lof att vända fiendtliga vapen mot dem, hvilkas medbröder han förr
så värnlöst slagtat, då de ändtligen år 1581 uppsade Spanien all
vidare tro och lydnad, och hvad styrka en liten provins eger, då den
if-rigt fäktar för lif och frihet, vittnar Isabella Clara Eugenias treåra
belägring på Ostende.
Portugal, som denna tid äfven lydde under Spanien, kunde icke
heller länge uthärda, utan bröt på en gång i alla verldsdelar sönder
det ok, som blef så odrägligt. Och Nederländerna måste spanioren
sjelf förklara för fritt folk, sedan han förgäfves sökt med våld försätta
dem i ny träldom.
. Sjelfva konungariket Spanien blef föga mindre försvagadt genom de
svåra inqvisitioner, som utom de mördade bragte tusendetals inbyggare
att rädda sitt lif med flykten och sätta sin fosterbygd i ömklig lägervall.
Så mycket har nu tvånget gjort på ena sidan, men jag försäkrar
att nya verldens guld- och silfvergrufvor, som närmast lyste denna
nation i ögonen, har icke mindre häijat dess land.
Guldet har ifrån uråldriga tider egt ett besynnerligt, fast genom
menniskodårskap förvärfvadt herravälde öfver deras gerningar. Knappt
har något blodsband varit så nära, knappt någon vänskap så grundad,
någon rättvisa så handgriplig, och någon magt så suverän, att de icke
af dess fägring ses någon gång vara förtjusade.
På tvenne sätt ödeläde den i synnerhet de spanska länderna.
Folket flyttade hoptals till Amerika med hela familjer och hushåll,
upprättade der nybyggen och ville hellre gräfva efter guld och silfver i ett
främmande land, än med spade och plog röra en mager jord hemma.
Ju flere som reste bort att förskaffa skatter, ju färre blefvo qvar som
skulle emottaga dem [och] ju mera växte deras penningestock. Men
pen-ningestockens hastiga tillväxt i ett på folk aftagande land, har alltid verkat
yppighet och lättja. Skada var det alltså först, att Spanien miste sina
inbyggare, men ändock större skada, att rikedomarna förderfvade de få
qvarblifna.
Således lät spanska nationen besticka sig af nya verldens
rikedomar, sålde sin uppodlade och folkrika fosterbygd, och genom det som
hålles för största rikedom utarmade [hon] sig sjelf. Man satte sitt högsta
timliga goda i ymnighet af guld och silfver, då bristen deraf nödvändigt
måste förekomma en som ett tvång. Och detta inbillade tvång eller
fattigdom var en driffjeder till slika utflyttningar.
§ 8.
Tvånget har i alla tider varit för samhället skadeligt; är det
långvarigt, gör det menigheten nödvändigt ledsen vid sitt lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
