Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Memorial angående religionsfrihet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva varit ganska stort. Lagarne taga för afgjordt, att främlingar
borde tålas, yttra mycken sorgfällighet om deras protektion, lägga på
deras samveten intet tvång, straffa dem blott om de försmäda Israels
Gud och den af honom stadgade religionen, samt tillägga dem vissa
fördelar, om de af öfvertygelse antaga samma religion och de dermed
förknippade skyldigheter. Med sådana anstalter var ock icke underligt,
att man i bibliska historien finner många af främmande nationer nämnda
såsom äkta ledamöter af den Israelitiska kyrkan. Toleransen verkade
här hvad man med eld och svärd aldrig kan uträtta, nemligen
upplysning och omvändelse.
I nya testamentets böljan hände väl ganska ofta, att hedningar
utrotade och förjagade de kristna, men man har icke något exempel
på, att de kristne så förforo med hedningarne.
Då först, när himlaläran blef uppblandad med många
mennisko-dikter, som syftade, icke på Guds ära utan på klereciets herravälde
öfver menniskors samvete, då först måste toleransen undergå samma
öde som sanningen, — jag menar vika för menniskovåld. Hvar och
en finner lätt, att det icke var för religionens utan för superstitionens
skull, och att en församling, hvilken med sin tro rätt så litet kunde
bestå emot uppenbarelsens som förnuftets anfall, aldrig kunnat utan
verldsliga lagars tvång qvarhållas i sin blindhet och villfarelse.
Vår gudalära tarfvar icke ett sådant försvar. Hon hvilar på
uppenbarelsens grund, och ett sundt förnuft kan icke rätt känna utan
att tillika vörda och bifalla dess innehåll. Hvarför skulle vi hos
främmande religionsförvandter väcka eller underhålla den misstanken, att
hon hemtar den styrka, som henne bibehåller, af menskliga
författningar? Hvarför skulle vi, som verkligen bekänna de första kristnas tro,
i fråga om toleransen afvika ifrån de första kristnas exempel, hindra
våra medmenniskor ifrån den upplysning de hos oss kunde få, och
betaga vår religion alla tillfällen till nya segrar öfver menniskors otro?
Då Gud gifvit främmande religionsförvandter lof, har han med
det samma gifvit dem rättighet att vistas på jorden, och jag finner
ingen billighet deri, att vi skola inskränka den rättigheten så långt
vår förmåga sträcker sig.
Då vi sjelfva bekänna, det Gud kallat alla menniskor till sin
församling, och att vi efter yttersta förmåga böra söka Kristi rikes
utvidgande på jorden, tyckes det med vår egen trosbekännelse mindre
instämma, att vi icke fördraga dem ibland oss, som vi borde omvända.
Det är ju åtminstone till sin verkan det samma, som att utestänga dem
ifrån vår församlings gemenskap. Vi betaga dem derigenom det ljus,
som vi borde räkna för gladaste pligt att dem bibringa, och blifva
dymedelst skulden dertill, att de i sina villfarelser måste förblifva.
Då Gud sjelf försäkrat, det han vill [att] alla menniskor skola
frälste varda och till sanningens kunskap komma, kan det icke blifva
vår sak att säga: här skall det åtminstone icke ske.
Jag nekar icke, att en religionsfrihet skulle göra presterskapets
arbete drygare, öka deras omsorg om ungdomens grundliga
undervisning i vår kristliga tro och äska en större vaksamhet af dem, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
